Recension

IngenNoréns ”Ingen” ett stilistiskt buktaleri

SJÄLVPARODI Där Samuel Beckett förenar rytmiskt med monotont och svärta med humor är Lars Norén i nya ”Ingen” bara enahanda och humorlös. SvD:s Carl-Johan Malmberg läser boken och finner icke-litteratur.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Lars Norén

Lars Norén

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Annons

Lars Noréns ”Ingen”, en fortsättning av prosaboken ”Filosofins natt” från 2012, är milt talet en problematisk bok. Det är inte ofta jag läst en bok som ingett mig en sådan olust, ja ilska. Går boken över huvud taget att läsa?

Jag tvingar mig förstås till det, för sådant är recensionsuppdraget. Den drastiska utmaningen i känslan av att stå inför icke-litteratur kan – och har då och då i litteraturens historia varit – en signal för att något nytt är på gång: rubbningen av gränser, utvidgningen av den litterära erfarenheten, ett äventyr. Men ”Ingen” är motsatsen till allt detta. De 184 textsidorna är istället ett slags stilistiskt buktaleri av en tidigare Lars Norén men framför allt av Samuel Beckett.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons