Noréns dagbok rena bloggskvallret

Under strecket
Publicerad
Annons

0 Missa inte
Folkminnens midsommarspecial som går i repris på midsommarafton i P1 16.03.
0 För övrigt
börjar man nästan ana ett sorts mediemasochistiskt drag hos Norén. Varför annars erkänna (i ett försök att hänga ut Ingrid Dahlberg) att han på hennes inrådan skickat luftfakturor till Dramaten? Varför tipsa om att hans taxiresor på Riksteaterns bekostnad borde granskas?
radiokrönika
Lars Norén påstod sig ha tackat nej 99 gånger innan han den hundrade tackade ja till frågan om att göra ett Sommarprogram. Förväntningarna var med andra ord höga på att han skulle leverera något riktigt Norénskt när han äntligen kom till skott i söndags. Något infernaliskt, något med bett mot samtiden som den ser ut betraktad inifrån en EU-dramatikers Armanikostym.
Efter några takter seg teaterhouse öppnade Norén också med att förklara att han verkligen inte gillar P1. Norén var så trött på att höra samma vita medelklassröster från morgon till kväll. Samma strukturer dag ut och dag in.
Själv hade han helst sett att
programmet hette ”Vinter, vinter, vinter” sa han och greppade sleven för att göra något han är riktigt bra på - röra om i medelklassgrytan. Han tänkte läsa högt ur landets kanske mest väletablerade vita kulturmedelklassmans dagbok - nämligen sin egen. Med en hand på sleven och en på huvudet för att hålla outsidermössan på plats började han servera sina åsikter om ditt och datt - inte minst medierna.

Offentliga dagböcker är visserligen en genre. I dagboken ska oförrätter ställas till rätta. Pinsamheter erkännas. Fiender plattas till. Kolleger kända endast i Stockholms innerstad bara nämnas vid förnamn. Noréns dagbok var inget undantag. Det fanns gott om uppriktiga kommentarer kring ångestattacker, professionell avundsjuka och högst privata bekymmer bland de anteckningar han gjort under repetitionerna av föreställningen Om detta är en människa.
Och hade han bara inte så grundligt tagit tillfället i akt att förklara sin avsky för P1, Rapport, Dagens Eko, Dagens Nyheter, Aftonbladet (som han var fysiskt
oförmögen att ta i) och nästan alla teaterkritiker så hade det inte funnits anledning att påpeka att hans dagboksläsning i radio var fullt jämförbar med rent bloggskvaller och ilskna Expressenkrönikor. För det var knappast roligt att heta Jan Malmsjö, Ingrid Dahlberg eller Ingegärd Waaranperä framför radioapparaten i söndags.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons