Annons

Magnus Hedlund:Nonsensmästaren ­behåller sin gåtfullhet

Edward Lear fotograferad 1867. Till vänster ­limerick och teckning av Lear i boken  ”A book of nonsense” från 1846.
Edward Lear fotograferad 1867. Till vänster ­limerick och teckning av Lear i boken ”A book of nonsense” från 1846. Foto: TT

Som tonsättare var han originell och hans målningar av landskap och papegojor vittnar om en betydande talang, men det är som nonsenspoet och limerickekvilibrist Edward Lear har gått till historien. Flera nya böcker aktualiserar den ständige meningsmotståndaren.

Publicerad

Häromsistens satt jag och läste en bok om den litterära rörelsen Obeiru i Sovjetunionen under 1930-talet och början av 40-talet. Den har kallats det sista avantgardet i Sovjet och dess främste företrädare var den geniale diktaren Daniil Charms. Han var gift, de var fattiga och hade ibland inte mat för dagen. 1941 dog han av svält och umbäranden på ett av Stalins ”mentalsjukhus”. 

Charms skrev utomordentliga korta historier och flera barnböcker och var en av de första absurdisterna i landet och han stod inte de franskspråkiga Max Jacob eller Henri Michaux efter. Han kunde engelska och använde dessa kunskaper till att läsa Lewis Carroll och Edward Lear, Englands främsta nonsensförfattare. 

Bild 1 av 2

Stillahavsparakit, färglagd litografi av Edward Lear i ”Illustrations of the family of psittacidae, or parrots” (1832).

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons