Annons
X
Annons
X

Nog trodde man bättre om Rädda Barnen

BISTÅND | KARRIÄRISM OCH POLITIK I BISTÅNDSBRANSCHEN

I januari blossade en diskussion upp kring Pernilla Ouis, forskaren som fått i uppdrag av Rädda Barnen att skriva en rapport om hedersrelaterat våld och förtryck i Libanon, Jemen och Palestina. När Ouis var klar infann sig ett antal problem. Hon anklagades för att generalisera, för att skapa ett ”vi och dom”. Ja, Rädda Barnen tyckte rentav att det var kontroversiellt att skriva att nämnda länder hade en patriarkal samhällsstruktur. En intressant ståndpunkt med tanke på att det sällan stöter på patrull att säga detsamma om vårt eget samhälle. Efter flera turer publicerade RB rapporten som egentligen skulle ha blivit bok i uppkopierad och – vad värre är – förvanskad form. Och då pratar vi inte om ett par borttagna kommatecken.

Ouis blev av förklarliga skäl upprörd och så följde en debatt om såväl vikten av respekt för forskarens integritet som om den räddhågsenhet som kännetecknar hedersdiskussionen. Det som inte kom i fokus lika mycket var omständigheterna kring händelsen. I en replik från Ouis själv (SvD 7/2) kunde dock bakgrunden anas:

”Min forskningsrapport var godkänd för publicering när en ny chef, Sanna Johnson, tillsattes för regionen. Hon rev upp detta beslut. (…) Det relevanta är inte om Rädda Barnen har juridisk rätt att göra så här, snarare är det de etiska problemen jag vill uppmärksamma.”

Annons
X

I början av veckan anordnade organisationen Alma Europa ett samtal med Pernilla Ouis, där hon berättade om dispyten och om sin forskning. Hon återkom även då till att hon fokuserat på den forskningsetiska aspekten och det är förstås begripligt att en forskare reagerar så, men andra sidor av RB:s agerande är minst lika intressanta.

Under samtalet vänder sig Ouis ibland till en kvinna i publiken, som jag senare förstår är Elisabet Brunnberg Johnsson, den chef för RB:s Mellanösternkontor som gav Ouis uppdraget och sedan godkände rapporten. Hon berättar att projektet hade en tung start i och med att Sida nekade dem pengar, men att man trots knappa medel hade lyckats köra i gång.

Efter chefsbytet förändrades en hel del. Plötsligt var Sida mycket mer givmilt och pengar tillfördes kontoret – som nu har betydligt fler anställda. Men, den mest stötande förändringen var förstås att den nya chefen, Sanna Johnson – som haft socialdemokratin som främsta karriärväg med tidigare biståndschef på Palmecentret samt Unga Örnar-aktivist på sitt CV – fann för gott att ändra i en forskares text.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När jag talar med Brunnberg Johnsson efter debatten berättar hon att det finns fler genomförda projekt som blivit liggande sedan ledningsbytet. Färdiga rapporter som inte publicerats. Arbete som gjorts till ingen nytta. Pengar som du och jag har gett till Rädda Barnen ligger i praktiken och samlar damm.

    Jag inser att allt detta har hänt framför allt därför att en ny chef ville sätta sin ideologiska prägel på verksamheten. Med helhetsbilden framför mig förstår jag att Pernilla Ouis inte var kontroversiell i sig. Hon blev kontroversiell för att hon protesterade. Eller som hon själv säger när jag pratar med henne: ”Jag blev en bricka i ett politiskt spel”.

    I min värld borde en organisation som Rädda Barnen ha hushållande med resurser och respekt för människors insatser för ögonen. Så verkar tyvärr inte vara fallet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X