Annons

Merete Mazzarella:Nödvändiga minnen hyllar humanismen

Citat av stora personligheter får tjäna som verktyg när Clive ­James insiktsfullt ­kontemplerar historia, konst, politik och ­filosofi. Genom hans holistiska raster får det ­monumentala samsas med det skenbart obetydliga.

Publicerad

Kritikern och essäisten Clive James är en imponerande, ja, närmast överväldigande gestalt. Han är en kosmopolit som har bott lite varstans i världen från sin barndoms Australien till London där han nu har slagit sig ner. Han behärskar ett otal språk – även om han låter förstå att hans japanska inte längre är vad den har varit och också klagar en smula över att hans ryska blivit svagare. Framför allt har han ägnat 40 år åt en bok som skulle ge en bild av filosofi, historia, politik och de olika konstarterna som ett enda stort organiskt sammanhang och visa vad som hänt med dem under 1900-talet med dess totalitära rörelser och världskrig.

Resultatet är Cultural Amnesia: Necessary Memories from History and the Arts (W W Norton, 768 s), en lång hyllning till humanismen som – det ska genast sägas – på inget vis är tung utom när man ska bära den med sig. Under hela sitt skribentliv har Clive James som en annan Montaigne skrivit marginalanteckningar till det han läst och den form han nu hittat fram till är en blandning av essäistik och encyklopedi. Hans bok låter oss möta ett drygt hundratal berömdheter, presenterade i alfabetisk ordning, i var sin essä, och då så att James utgår ifrån något välvalt citat och sedan fritt spinner vidare – ofta mycket fritt. Skurkar blandas med hjältar, urvalet är egensinnigt, namn som är självklart bekanta för alla och envar blandas med mindre kända, kasten blir tvära. Evelyn Waugh och Ludwig Wittgenstein finns båda med men inte Virginia Woolf. Här finns ingen enda skandinav: inte Kierkegaard, inte Ibsen eller Strindberg, inte Edvard Munch. Mao Zedong kommer omedelbart efter Thomas Mann, Hitler finns mellan två andra tyskar, poeten Heinrich Heine och sin samtida, den aristokratiska kulturhistorikern Ricarda Huch. Det är som ett enda stort mingelparty där många av gästerna känner varandra, där somliga beundrar varandra eller rentav är förälskade medan andra avskyr varandra och gör allt för att undvika att mötas.

Annons
Annons
Annons