X
Annons
X
Recension

Dikter – Poems Nobels hjärta klappade för poesin

I poesin fick Alfred Nobel utlopp för intensiv brottning med livsproblem och tidstypiska drömmar. Någon stor poet var han möjligen inte men hans dikter ger en intressant inblick i en mjältsjuk ingenjörs inre liv.

Några lyriska mästerverk är det väl inte frågan om men likafullt dokument av stort biografiskt och tidshistoriskt intresse. När uppfinnaren Alfred Nobel fram på nattkröken tröttnat på nitroglycerin, tändhattar och dynamit, industriella intriger och livets övriga fanskap, satte han sig ner och skrev poesi. Antingen den store donatorn vistades i Sankt Petersburg, Stockholm, Berlin eller Paris, övergav honom nämligen aldrig drömmen att få syssla med något väsentligt, det vill säga att skriva lyrik och att få slå igenom som poet.

För det mesta utstrålar hans dikter djup ensamhet och melankoli och handlar om kvinnornas ouppnåelighet och svekfullhet, de mänskliga idealens upphöjdhet och renhet, universums uppkomst och slutliga ändalykt samt – inte minst – djup livsleda. När den sorgsne amatören blir som mest gripande, längtar han efter "stillheten i den natt som saknar morgon".

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X