Annons

Thomas Steinfeld:Nobelpristagarens brev sjuder av hat och hämnd

Elias Canetti (1905-1994) föddes i Bulgarien och växte upp i Storbritannien, Schweiz, Tyskland och Österrike. 1981 erhöll han Nobelpriset i litteratur.
Elias Canetti (1905-1994) föddes i Bulgarien och växte upp i Storbritannien, Schweiz, Tyskland och Österrike. 1981 erhöll han Nobelpriset i litteratur. Foto: TT

För första gången har en omfattande samling brev skrivna av författaren och Nobelpristagaren Elias Canetti publicerats i Tyskland. Här både hatas och hyllas allt från författarkollegor till filosofer och älskarinnor och frågan är om inte denna brevsamling gör att hela hans författarskap bör omvärderas.

Publicerad

Under hösten 1963 var Elias Canetti gäst hos Rudolf Hartung i Berlin, en författare och kulturjournalist som vid denna tid hade ett ansenligt inflytande över det litterära livet i Tyskland. Mötet tycks dock ha varit besvärligt, inte minst för Hartung. ”Det oupphörliga talandet om mig själv, högljutt, tvångsmässigt, besatt, klingar kvar även i mina egna öron”, skrev Elias Canetti några dagar senare i ett brev, i vilket han bad om ursäkt för sitt beteende. ”Nu verkar det som om jag måste ha förlorat Er vänskap, och vem kan stå ut med ­något sådant?” 

Elias Canetti förlorar inte vännen, vilket kan förvåna – för är inte också denna självkritik en form av utsvävande självreflexion? Är inte hela detta långa brev – vari Elias Canetti så småningom börjar dränka sin vän i komplimanger – ytterligare ett bevis på en fullständig fixering vid det egna jaget, där den andre enbart behövs som spegel? Rudolf Hartung måste dock ha varit en människa med stort hjärta eftersom Elias Canetti i samma brev försäkrar honom om att han betraktar vännen som ”likställd” – också det en tvivelaktig ära, för det krävs en syn på sig själv som överordnad för att anvisa en annan människa dennes plats i livet.

Annons
Annons
Annons
Annons