Nobelpriset förändrar inget

Saul Bellow talade om ”dödskyssen”. Och snart 92-åriga Doris Lessing lät hälsa att tiden efter Nobelpriset var en ”jävla katastrof”. Men talet om skrivkramp är en myt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Herta Müller och Mario Vargas Llosa, Nobelpristagare 2009 respektive 2010, under en manifestation för Dawit Isaak på Bokmässan där de var för att presentera sina nyutkomna böcker.

Herta Müller och Mario Vargas Llosa, Nobelpristagare 2009 respektive 2010, under en manifestation för Dawit Isaak på Bokmässan där de var för att presentera sina nyutkomna böcker.

Foto: DAN HANSSON
Annons

Det finns inget fog för påståendet att Nobelpriset är dödsstöten för ett författarskap. Men det är en seglivad myt som lever både i den litterära världen och på redaktionerna varje år den här oktoberveckan före tillkännagivandet.

Visserligen vittnar de flesta om att deras möjlighet att arbeta året efter Nobelpriset är begränsad. Från att, i många fall, levt en stillsam författartillvaro blir det ett år av världsomspännande flängande. Journalister står i kö och universitet, litteraturfestivaler och mässor drar i dem och förlagen jagar ut dem på försäljningsturnéer.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons