X
Annons
X
Recension

De sju dödssynderna & Gianni Schicchi Njutningsfull svart humor på Göteborgsoperan

Synd är höstens tema när Weil och Puccini möts i en ovanlig kombination på Göteborgsoperan. Edda Magnason är mjukt personlig som Anna i "De sju dödssynderna" och i "Gianni Schicchi" är humorn njutningsfullt mörk.

Sara Suneson och Edda Magnason i ”De sju dödssynderna”. Foto: Mats Bäcker
Läs mer om Scenhösten 2017

Göteborgsoperan sammanför i en halsbrytande kombination ”De sju dödssynderna” av Brecht och Weill med Puccinis ”Gianni Schicchi”, och det visar sig att dessa två tidiga 1900-talsverk har mer gemensamt än man kunde trott. ”De sju dödssynderna” kallas ”talad balett” och hade premiär i Paris 1933, med koreografi av ingen mindre än den store George Balanchine. Brecht använder här ett tema som han återkommer till i ”Den goda människan i Sezuan”: ett kluvet jag, som slits mellan att vilja gott och göra ont.

I "De sju dödssynderna" kallas huvudpersoner(na) Anna I och Anna II. "Vi är egentligen inte två personer utan en. Vi har samma förflutet, framtid, hjärta och sparbanksbok. Eller hur, Anna? Ja, Anna." En resa mellan amerikanska städer ska ge pengar till ett eget hus i Louisiana (som rimmar på Anna). Orkestern tuffar på som ett ånglok, marscher och valser illustrerar synderna de möter på vägen.

Sara Suneson och Edda Magnason i ”De sju dödssynderna”.

Foto: Mats Bäcker Bild 1 av 2

Mats Persson och Ingrid Tobiasson i ”Gianni Schicchi”.

Foto: Mats Bäcker Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X