Recension

Bokstäverna jag färdas iNjutbar resa in i Nelly Sachs gåtfulla skrift

Under strecket
Publicerad
Annons

Av någon anledning har jag stundtals tvekat litet inför Nelly Sachs poesi. Jag har läst den, men tvekat. Kanske har det berott på det något högstämda tonläget i de tidiga dikterna? Kanske har den metafysiska ansatsen satt käppar i hjulet för en klentrogen läsare?
Men sådana dunkla föreställningar är till för att bearbetas och i år har chansen infunnit sig dubbelt upp. I våras utkom magnifikt nog de samlade dikterna i pocketutgåva, i svensk tolkning av Rolf Moberg. Och nu i höst ger det nystartade Themis förlag ut den sparsmakat formgivna volymen Bokstäverna jag färdas i med texter om och av Nelly Sachs, redigerad av Anders Olsson. Och visst tvingas man plocka upp och damma av sina arkiverade åsikter. Här finns nyöversatta brev, personliga minnen (i samtal med Lenke Rothman och Inge Waern) och läsningar och kommentarer som skärper konturerna av författarskapet, men också pekar på nya sidor av såväl Sachs poesi som t ex Paul Celans.

Nelly Sachs livsöde är en historia för sig - eller rättare sagt en historia som är starkt integrerad med den dikt hon skulle skriva under de tre sista decennierna av sitt liv. Hon föddes 1891, växte upp i en högborgerlig miljö i sekelskiftets Berlin och debuterade som trettioåring med en samling prosatexter delvis inspirerade av Selma Lagerlöf. Men det var med flykten 1940 från judeförföljelserna i Tyskland till Sverige som hennes poetiska verk tog sin början. 1947 kom den första diktsamlingen, ”I dödens boningar”, som drog upp den linje som skulle löpa genom dussinet samlingar och en handfull dramafragment: det handlade om att skriva om och med de döda; om att skapa ett språk åt dem som hade förlorat kropp och röst i förintelsens gaskammare.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons