Annons
X
Annons
X

Nio punkter återstår att ordna

FRA I EUROPEISKT PERSPEKTIV. Europadomstolen kräver inte att begreppet brottsmisstanke förs in i FRA-lagen. Men en färsk dom mot Storbritannien visar att Sverige har en stor hemläxa att göra. FRA-lagen måste åtgärdas på en rad punkter, skriver juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer.

Foto: GUNNAR LUNDMARK

Inom kort ska regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur den enskildes rättssäkerhet kan stärkas i FRA-lagen. Debatten är yvig och rymmer åsikter från att FRA-lagen i princip är bra som den är till att all signalspaning borde förbjudas.

Det finns goda skäl att reda ut vilka åsikter som har stöd i mänskliga rättigheter och vilka som inte har det.

Så sent som den 1 juli i år – alltså efter Lagrådets yttrande och riksdagens beslut om FRA-lagen – fällde Europadomstolen Storbritannien för en signalspaningslag som är mycket lik FRA-lagen.

Annons
X

Centrum för rättvisa har följt upp den domen med en anmälan av FRA-lagen till Europadomstolen.

Det handlar om Europakonventionens skydd för den personliga integriteten (artikel 8) och rätten för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade (artikel 13). Europadomstolen har i flera domar preciserat vad dessa rättigheter innebär i fråga om signalspaning.

Det är framför allt två domar som är av intresse för FRA-lagen: den redan nämnda brittiska domen, och en dom från 2006 där Europadomstolen godkände en tysk lag om signalspaning.
**
Helt klart är att det inte går att motivera totalförbud mot signalspaning med hänvisning till Europakonventionen. Tvärtom ger Europadomstolen staterna ett betydande handlingsutrymme när det handlar om nationell säkerhet.**

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I debatten pratas också om brottsmisstanke som villkor för spaning, men det är ett krav som normalt hör ihop med polisens olika tvångsmedel, och inget som Europadomstolen krävt i tidigare domar om signalspaning.

    Samtidigt ställer domarna rörande Tyskland och Storbritannien upp tuffa krav, som även den svenska FRA-lagen måste leva upp till. Om Sverige inte ska fällas av domstolen i Strasbourg måste regering och riksdag åtminstone bocka av vart och ett av dessa krav. En sammanfattning i tio punkter ser ut så här:

    • Lagens syfte måste vara klart och tydligt. Medborgarna ska kunna förutse vilken kommunikation som ska granskas. Den brittiska lagen fälldes för att dess syfte var för vagt. Likheten med FRA-lagen är slående. Det talas om ”yttre hot”, som till exempel försörjningskriser, ekologiska obalanser och valuta- och ränte­spekulationer.

    Den tyska lagen däremot var tydligt avgränsad och avsåg endast en krigs- eller terrorattack samt vissa specifikt angivna mycket grova brott.

    • Spaningen måste vara proportionerlig. Det ska alltså finnas en rimlig balans mellan mål och medel. Även om syftet med FRA-lagen godtas, är det att gå för långt att dra in all elektronisk kommunikation som går över gränsen i FRA:s system. Den tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation – FRA-lagen avser 100 procent.

    • Det ska vara tydligt för medborgarna vilka i samhället som typiskt sett kan utsättas för spaningen. Men FRA-lagen talar vagt om att de som avlyssnas är de som använder sig av elektronisk kommunikation. Sådana oklarheter godtas inte av Europadomstolen.

    • Det ska framgå hur länge övervakningen får pågå – här finns tydliga regler i FRA-lagen som Europadomstolen borde godta.

    • Medborgarna ska i förväg ­kunna förstå hur den inhämtade informationen får undersökas, användas och lagras. I FRA-lagen anges att detta ska ske genom ­”inhämtning, bearbetning och analys av informationen”. Men till skillnad från den tyska lagen framgår inte av FRA-lagen hur detta närmare ska gå till.

    • Det ska stå klart hur och på vilka villkor den inhämtade informationen kommuniceras med andra myndigheter och andra utomstående mottagare. FRA-lagen är alltför vag även på denna punkt. Den tyska lagen var mer detaljerad och krävde dessutom godkännande vid en juridisk prövning av en oberoende domare för att informationen skulle kunna vidarebefordras.

    • Det ska framgå när och hur inhämtad information antingen får eller måste förstöras. Den tyska ­lagen var mycket utförlig på denna punkt medan FRA-lagen i princip inte säger något alls om saken.

    **• Enskilda ska ha rätt att få övertramp från statens sida rättsligt prövade och en rätt till skadestånd om staten fälls för sina misstag.
    **
    Men enligt FRA-lagen har man ingen rätt att i efterhand få reda på om man utsatts för spaning - även om åtgärderna visat sig helt grundlösa. Då blir det givetvis också omöjligt att kräva skadestånd.

    • I dagens globala kommunikationsnät är det slumpen som avgör om e-post eller telefonsamtal går över gränsen – slump som grund för signalspaning accepteras inte av Europadomstolen.

    • FRA-lagen får inte innebära begränsningar vare sig i svenska eller utländska medborgares rättigheter. Enligt Europakonventionen har alla samma rättigheter. Kommunikation mellan till exempel advokater och klienter, eller journalister och källor som finns i olika europeiska länder kan inte garanteras som FRA-­lagen ser ut i dag.

    Kontentan är att det går att utforma lagstiftning om modern signalspaning på ett sådant sätt att grundläggande fri- och rättigheter respekteras, det visar exemplet med det tyska fallet.

    Men FRA-lagen har fortfarande en bra bit kvar. Nio av Europadomstolens tio punkter återstår att bocka av. Fler kontrollstationer är en sak, men därtill måste grundproblemen med lagens vida syften och stora räckvidd åtgärdas.

    Europakonventionen är ett minimiskydd för enskildas fri- och rättigheter, inte ett mål som länder kan anpassa sig till efter lust och förmåga.

    Den enda rimliga hållningen borde vara att Sverige inte bör balansera på gränsen till vad som kan tänkas strida mot grundläggande mänskliga rättigheter.

    CLARENCE CRAFOORD

    GUNNAR STRÖMMER, jurister vid Centrum för rättvisa

    Annons
    Annons
    X
    Foto: GUNNAR LUNDMARK Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X