Annons
X
Annons
X

Nina botade sin sprutskräck

Sprutor är Ninas skräck. Men nu ska hon ta sprutor i flera år mot sin allergi. För att klara av det får Nina hjälp att träna bort sin rädsla.

Tillsammans med lekterapeuten Kristina har Nina lärt sig mer om sprutor. Hon har tränat på att hålla i dem och att ta sprutor på små gummifigurer.
Tillsammans med lekterapeuten Kristina har Nina lärt sig mer om sprutor. Hon har tränat på att hålla i dem och att ta sprutor på små gummifigurer. Foto: Ari Luostarinen

Nina, 12 år, har alltid varit rädd för att ta sprutor. Jätte­rädd. Hon tror att hennes spruträdsla beror på en obehaglig upplevelse när hon bara var några år gammal.

–  Jag minns en elak sjuksyster. Jag var inte redo men hon bände upp min hand och stack. Efter det blev jag väldigt rädd, säger Nina.

Hon har svimmat, och även kräkts ibland, de gånger hon har varit tvungen att ta en spruta. För drygt ett år sedan fick Nina veta att hon kunde få hjälp för sin svåra allergi mot björkpollen – genom att regelbundet ta sprutor med vaccin under tre års tid.

Annons
X

–  Jag blev både nervös för sprutorna och glad för att jag skulle få hjälp mot allergin, säger Nina vars ögon rinner, kliar och svullnar upp av björkpollen och hon kan även få svårt att andas.

–  Jag måste sitta inne på rasterna hela våren och jag kan ­varken gå på min basket- eller dansträning då, säger Nina som därför var motiverad att komma över sin spruträdsla.

När Nina ska ta sprutor är hennes pappa med som stöd, då känner hon sig tryggare. Foto: Ari Luostarinen

Tillsammans med lekterapeuten Kristina, på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, fick hon börja med att träna på att våga vara nära en spruta.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    –  Jag var jättenervös och rädd första gången, så då satt vi bara
    i ett lugnt rum och pratade, minns Nina.

    –  Nästa gång tittade vi på en riktig spruta tillsammans, kände på den och du fick hålla i den med skyddet på, berättar Kristina.

    Varje gång de sågs vågade Nina göra mer och mer med sprutan. Hon fick pröva att ta av skyddet, titta på spetsen och hålla den mot huden. Nina fick även ge ­olika små gummifigurer en spruta. Sedan fick Nina öva på att vara i själva provtagningsrummet på allergimottagningen och gå igenom vad som händer där.

    För en vecka sedan var det skarpt läge då Nina fick sin första spruta och i dag, när hon träffar SvD Junior, har hon precis tagit sin andra.

    –  Det gick mycket bättre i dag än förra gången, för då var jag lite darrig! Det gjorde knappt ont, även om jag kände att något stacks in i huden, säger Nina.

    Nina har gjort ett slags önskelista som fungerar som en överenskommelse mellan henne och sjukhuset. Där står det hur hon vill att det ska gå till när hon får sin spruta. Hon vill ha ett bedövande emla-plåster på armen före, hon vill att sjuksköterskan ska säga till innan det sticker till och hon vill inte titta.

    – Jag har också skrivit att pappa ska vara med som stöd, då känner jag mig tryggare, och att han ska hålla mig i handen. Och så står det att vi ska fika efteråt som en belöning!

    Annons

    Tillsammans med lekterapeuten Kristina har Nina lärt sig mer om sprutor. Hon har tränat på att hålla i dem och att ta sprutor på små gummifigurer.

    Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 2

    När Nina ska ta sprutor är hennes pappa med som stöd, då känner hon sig tryggare.

    Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X