Annons
Recension

BlockNilssons kreativa ordlekarger nycklar till självinsikt

Under strecket
Publicerad

Den som haft tillfälle att se Ulf Karl Olov Nilsson live inser att han hör till de så kallade språkmaterialisternas främsta ståuppkomiker; skalar man bort förledet (fördomarna) kan man helt enkelt tala om en av de roligare poeterna på svenska. Det är inte minst för att hans texter är performativa i sig, vilket konceptuell dikt ofta är. Konceptuell betyder att varje dikt realiserar en idé, använder en särskild metod eller restriktion.
Jonas (J) Magnussons efterord ”UKON poetics” serverar en utomordentlig förklaring av Nilssons projekt; därför vill jag här fokusera på läsupplevelsen av Block. Vad gör boken med läsaren, vad gör läsaren med boken? Att de båda frågorna inställer sig samtidigt säger redan mycket om boken; bokens och läsarens ömsesidiga beroende blir här extra synligt. (Och den höga grad av vällust ”Block” erbjuder gör faktiskt boken beroendeframkallande.)

Detta illustreras redan av de många listorna, till exempel den tresidiga
listdikten över alla sjukdomar namngivna efter personer. Om läsaren inte gör något av den, med den, då är den lika monoton som vilken lång lista som helst. Lyssnar man däremot noga märker man flera saker: hur artificiella sjukdomsnamnen egentligen låter, hur många som ändå lagt sig till ro i vardagsspråket, hur präktiga och struntviktiga de är vid sidan av de tillstånd de beskriver, hur blockartade, övergripande, överslätande, omnipotenta de kan vara, hur hotfulla de vanligen låter men hur löjliga eller vitsiga de ter sig sida vid sida, hur mantralika de ter sig, hur de blir som en lång besvärjelse, etcetera. Men också till exempel det som Magnusson frågar sig: ”vad innebär det att ”dö i någon annans namn”?”
Pendlingen mellan humor och allvar är här den kanske primära retoriska effekten; liststrukturen skapar inte sällan en maniskt depressiv respons, först ett hysteriskt skratt, sedan ett gravallvar, och så vidare. Det är inte ironi som Nilsson eftersträvar, snarare ett växlande mellan distans och
närhet, det senare i linje med det som Magnusson kallar det ”lyriska” inslaget. Dikten utmynnar inte i en sammanfattande poäng eller överraskning, snarare i en sorts förundran. Här ett exempel:

Annons
Annons
Annons