Annons

Niemi guidar i galaxen

Trots Mikael Niemis uppenbara förtjusning i sin egen tokroliga påhittighet, är hans nya science fiction-noveller bäst när han tar fasta på rymdens kyliga tomhet. Johan Lundberg hoppas att författaren ska återvända till Tornedalen.

Under strecket
Publicerad

Mikael Niemi
Svålhålet
224 s. Norstedts. CA 258:- Många är de seriösa författare som på senare tid parasiterat på populärlitterära genrer som deckare men också på science fiction. Bland de senare kan nämnas Lars Gustafsson och Peter Nilson - vilka bägge för övrigt ägnat sig även åt att i populärvetenskaplig form diskutera nya naturvetenskapliga rön. Det senare gäller, mig veterligen, inte Mikael Niemi, som icke desto mindre valt att följa upp megasuccén ”Populärmusik från Vittula” med just en samling science fiction-noveller, betitlad Svålhålet. Kursändringen är emellertid inte helt förvånande. Närheten till det fantastiska utmärker Niemis två ungdomsromaner ”Kyrkdjävulen” och ”Blodsugarna”.

Förkärleken för ett skruvat berättande som söker sig mot logikens och vardagsvärldens yttersta gränser präglar likaså det mesta som han skrivit, från lyrik till den ovannämnda romandebuten.
Genom att han i ”Populärmusik från Vittula” dels knöt an till den i samtidsdebatten aktuella frågan om (förtrycket av) minoritetskulturer, dels skildrade något i mångas ögon så exotiskt som Tornedalen, lyckades Niemi blåsa nytt liv i skrönan som litterär form. Denna sorts berättande fick ju ett markant uppsving under 80-talet, i viss mån som en reaktion på 60- och 70-talets politiska litteratur.

Annons
Annons
Annons