Nicole Nilsson i Tunisien tillsammans med vännen Amira. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Nicole Nilsson i Tunisien tillsammans med vännen Amira. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

”De låter mig inte ens se mitt eget barn”

Nicole Nilssons sjuåriga dotter skulle bara hälsa på sin pappas släkt i Libyen under några veckor. När flickans elvaårsdag närmar sig har hon fortfarande inte kommit tillbaka. Då bestämmer sig Nicole. Hon ska hämta hem sitt barn.

Uppdaterad
Publicerad

Hon ger sig iväg hals över huvud, trots att hon har väntat och planerat resan i flera år.

I den lilla väskan finns bara några snabbt nedkastade plagg, ombytena är få och den enda tröjan alltför tunn. Trots att januarisolen sprider sitt skira ljus visar termometern knappa 15 grader. Hon gäspar efter den dygnslånga resan med många byten, från lägenheten i Gävle till Tunisien och ön Djerba. Drar den lilla koftan närmare omkring sig. Gömmer händerna i ärmarna medan lokalbefolkningen samlas på andra sidan torget. Uteslutande män, iförda dunjackor och tjocka halsdukar. Ur en ensam sprucken högtalare väller musik. Oljigt matos blandas med ett moln av rök och doften av nykokt arabiskt kaffe. Souvenirbutikerna öppnar en efter en.