Anteckningar om sorgNgozi Adichies sorgebok stänger läsaren ute

Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977 i Nigeria. Hon slog igenom med romanen ”En halv gul sol” 2007.
Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977 i Nigeria. Hon slog igenom med romanen ”En halv gul sol” 2007. Foto: Manny Jefferson

När Chimamanda Ngozi Adichies pappa dör samlas familjen kring sjuksängen via Zoom. ”Anteckningar om sorg” är en rak reflektion över det sorgearbete som tar vid – men textens inneslutenhet gör boken märkligt stum, skriver Therese Eriksson.

Under strecket
Publicerad
Albert Bonniers förlag
Foto: Albert Bonniers förlag
Annons

Mitt under brinnande pandemi blir Chimamanda Ngozi Adichies far svårt sjuk och dör. Hemma i USA blir hon uppringd av brodern, på Zoom, han visar fadern på dödsbädden hemma i sitt Abba, Nigeria, hon tycker det ser ut som att han sover. Han dör i en tid då rörelsefriheten är begränsad, familjen spridd över världen, chocken och sörjandet äger rum på skärmar: ”Vårt Zoomsamtal är mer än surrealistiskt, alla gråter och gråter och gråter, i olika delar av världen, och tittar oförstående på pappan som vi älskar och som nu ligger stilla i en sjukhussäng.”

”Anteckningar om sorg” är den deskriptiva titeln på essän, ursprungligen publicerad i The New Yorker och nu på svenska i Niclas Hvals översättning, som handlar om att förlora och sörja en far i en värld präglad av kris. Ändå är pandemin en bakgrundssak i Adichies sorgeskildring, mer av ett praktiskt problem – de får vänta alltför länge med att begrava fadern, till exempel – än ett ämne i sig. Sorg tycks fungera så, den slår ut allt annat i sin framfart, förtvivlan lämnar ingen plats åt något annat än sig själv och den älskade som gått förlorad.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons