Annons

Neutralitetenslånga skugga

Feg undfallenhet - eller nödvändig och klok realpolitik? Sveriges handlande under andra världskriget rör fortfarande upp känslor, delar upp bedömare i två läger. Vi slapp kriget på egen mark men slickar fortfarande de moraliska såren. Lennart Berntson har läst några nya böcker som behandlar Sveriges relation till Nazityskland.

Under strecket
Publicerad

Hur skall ett litet neutralt land förhålla sig till en stormakt som hotar med erövring och förtryck? Skall småstaten uppträda realistiskt och anpassa sig till stormaktens krav, även om detta innebär avsteg från neutraliteten, eller skall den agera principfast och idealistiskt med risk för ockupation och ofrihet?
Dessa frågor har allt sedan den första efterkrigstiden stått i fokus för såväl forskningen som den offentliga debatten om Sveriges handlande under andra världskriget. Två motsatta hållningar har dominerat diskussionen. Den ena har hävdat att Sveriges handlande visserligen var försiktigt och något konjunkturbetonat, men i huvudsak höll sig inom gällande neutralitetsdoktrin. Den andra har i stället lyft fram de moraliska aspekterna och kritiserat att Sverige upprätthöll både nära kommersiella och kulturella relationer med Hitlertyskland.

Erik Carlssons ”Gustaf V och andra världskriget” och Staffan Thorsells ”Mein lieber Reichskanzler! Sveriges kontakter med Hitlers Rikskansli” belyser var och en på sitt sätt dessa båda inställningar. Carlssons bok tar upp en avgränsad problemställning, ger en allsidig bild av kungens handlande under krigsåren, håller sig tätt till källmaterialet och är utomordentligt försiktig i formuleringar och slutsatser. Thorsells bok däremot belyser det svenska etablissemangets nära kontakter med ledande nazikretsar under hela Hitlereran. Den är upprörd och anklagande i tonen, hårdrar ofta sina källor och fäller en drakonisk dom över krigets ledande svenska aktörer. Erik Carlssons diskuterar en rad olika aspekter på Gustaf V:s ställning under kriget. Två teman framstår som särskilt viktiga, dels om kungen vid vissa tilfällen agerade alltför självständigt och överskred sina konstitutionella befogenheter, dels om hans politiska sympatier låg på tysk eller allierad sida. Kungens hållning prövades framför allt i samband med tre avgörande händelser: finska vinterkriget, ockupationen av Danmark och Norge samt anfallet på Sovjetunionen midsommaren 1941.

Annons
Annons
Annons