Annons
Recension

Buenos Aires 1977Nerverna sätts på prov

Rodrigo del la Serna som Claudio Tamburrini. Filmen skildrar tillvaron ujnder militärjuntan i Argentina på 1970-talet.
Rodrigo del la Serna som Claudio Tamburrini. Filmen skildrar tillvaron ujnder militärjuntan i Argentina på 1970-talet. Foto: NOBLE ENTERTAINMENT
Publicerad

I november 1977, ett och ett halvt år efter att militärjuntan tagit makten i Argentina, var Claudio Tamburrini - numera verksam som universitetslärare i praktisk filosofi i Sverige - 23 år och målvakt i ett fotbollslag i division ett, som sett bättre säsonger. Någon kopieringsapparat ägde han inte, men det hade en avlägsen bekant, inblandad i motståndsrörelsen och nu inspärrad, sagt till sina fångvaktare – Tamburrini fanns i hans adressbok och juntans förhörsledare var alltid hungriga efter fler namn. En eftermiddag på väg hem från en match blir han kidnappad och förd till det ökända Mansión Seré, en villa i ett vanligt bostadskvarter i Buenos Aires som fungerade som interneringsläger. Det skulle ta oändligt många dagar innan han kom ut igen.

Uruguayanen Adrián Caetano har koncentrerat nästan hela handlingen till den ödsliga villan, ett dunkelt skräckhus med skitiga madrasser på golv som förstärker varje knarrande steg, i rum med god akustik som intensifierar skriken från de torterade: ljudarbetet spelar en viktig roll. Men det centrala är inte våldet utan den psykiska terrorn, och fångarnas kamp för att överleva den. Ett tragiskt element i historien är också deras nära och käras instinktiva och djupt mänskliga skräck för att bli inblandade.

Annons
Annons
Annons