Annons
X
Annons
X

”Nej, vi bör inte låta Kinas regim leda världen”

Förtrycket i Kina har förvärrats sedan Xi Jinping blev president för fyra år sedan. Det finns ingenting som talar för att Xi Jinpings administration skulle låta sig påverkas i utbyte mot en global ledarroll, skriver Jojje Olsson i en replik och menar att Utrikespolitiska institutets skribenter är naiva.

Kinas president Xi Jinping och hans fru Peng Liyuan hälsas välkomna vid en ceremoni i presidentpalatset i Helsingfors, onsdagen den 5 april.
Kinas president Xi Jinping och hans fru Peng Liyuan hälsas välkomna vid en ceremoni i presidentpalatset i Helsingfors, onsdagen den 5 april. Foto: Martti Kainulainen/AP

REPLIK | INTERNATIONELL POLITIK

Björn Jerdén och Jonas Söderström skrev här på SvD Debatt 2/4 att den politiska och ekonomiska makten förskjuts från Europa till Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. Detta är givetvis helt korrekt. Vidare menade de båda att en ny världsordning där Kina får större ansvar bör uppmuntras, med argumentet att diktaturen då kommer öppna sig för påverkan från det internationella samfundet. Detta är tyvärr helt fel.

Det finns ingen regel skriven i sten om att diktaturer blir mjukare av växande internationellt inflytande. Snarare tvärtom faktiskt, vilket Kina är ett utmärkt exempel på. Landet är sedan 2013 världens största handelsnation och har aldrig någonsin varit mer globaliserat än i dag. Men samtidigt råder konsensus bland analytiker att Kina blivit mer repressivt sedan Xi Jinping blev president för fyra år sedan.

Human Rights Watch framhöll 2015 i sin årliga rapport hur Kinas nya ledare ”iscensatt en särskilt hård attack mot grundläggande mänskliga rättigheter”, med ”ett ursinne som saknar motsvarighet på senare år”. I Amnesty Internationals årsrapport för 2017 stod att läsa hur Xi just nu genomför den hårdaste kampanjen mot kritiska röster på två årtionden.

Annons
X

Ursinnet kulminerade sommaren 2015 då cirka 300 advokater och aktivister arresterades i ett svep, varav flera fortfarande sitter inlåsta. Många har utsatts för tortyr och deras familjer förföljts på de mest obehagliga vis. Vad gäller kritiska röster så har Kina rasat till plats 176 av 180 på Reportrar utan gränsers lista över global pressfrihet. Och i fjol utsåg Freedom House internet i Kina till världens minst fria i världen för andra året i rad, bakom Syrien och Kuba.

Kinas strävan mot globalt ledarskap ger möjlighet att påverka landet positivt, skriver Jerdén och Söderström, ”eftersom status kan endast erhållas genom omvärldens erkännande”. Men diktaturer av det kinesiska snittet är sällan särskilt intresserade av status; de är mer intresserade av att genomdriva sin vilja och bevara maktmonopolet, vilket görs minst lika effektivt med råstyrka som med ”omvärldens erkännande”.

Förutom klyschor och floskler så finns det faktiskt ingenting som talar för att Xi Jinpings administration skulle låta sig påverkas i utbyte mot en global ledarroll. Mer tyder då i så fall på att Kina skulle använda denna roll för att försöka sprida sitt eget politiska system. Redan i dag läggs tiotals miljarder kronor om året på att sprida förträffligheten med ”socialism med kinesiska förtecken” – propaganda, alltså – utomlands via statliga medier och den kulturella sektorn.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En relevant liknelse är kinesiska utbytesstudenter, som många trodde skulle ta med sig idéer om demokrati och mänskliga rättigheter tillbaka till Kina. Men de har istället kommit att användas av Kinas myndigheter för att begränsa den akademiska friheten vid utländska universitet. Bara i år har kinesiska studentföreningar på uppmaningar av landets ambassader lämnat flera ”krav” på att bannlysa talare och debatörer som anses ”Kina-fientliga” från universitet i USA och Storbritannien.

    Mot denna bakgrund framstår det som naivt då Jerdén och Söderström menar att Kina ”nu ser ut” att vilja tala samma språk som Sverige i frågor som havsrätt eller mänskliga rättigheter. Vad är det som åsyftas? I somras ogiltigförklarade Kina egenhändigt en dom från den internationella skiljedomstolen i Haag angående landets territoriella krav i Sydkinesiska havet. I mars visade nya satellitbilder att stora militärbaser byggts på tre av de öar som Haagtribunalen anser ligga på internationellt farvatten.

    Under Xi Jinping har Kina vidare blivit så djärvt att man nu inte heller drar sig för att kränka utlänningars mänskliga rättigheter. Under fjolåret sågs två svenskar för första gången ”erkänna” påstådda brott på kinesisk tv under förödmjukande former. Medan aktivisten Peter Dahlin utvisades efter 23 dagars isolering i ett ”svart fängelse”, så har förläggaren Gui Minhai nu suttit inlåst på hemlig ort utan åtal eller möjlighet att träffa familj på snart 550 dagar.

    Så vad göra? Det gäller att gå ihop och sätta ner foten. För påståendet att Kina inte bryr sig om internationell kritik stämmer inte. Det märktes i slutet av februari då elva länder, inklusive Sverige, i en diplomatisk skrivelse krävde ett stopp på den ohyggliga tortyr mot människorättsadvokater som blivit allt vanligare i Kina under Xi Jinping. Kina svarade då med en omfattande smutskastningskampanj av både advokaterna och de utländska medier som rapporterade om tortyren. Magnituden visade tydligt Kinas oro för gemensam kritik från flera länder.

    Jerdén och Söderström menar att ”djupgående satsningar” måste göras från svensk sida för att hantera förändringen att mer makt förskjuts till Kina. Utan tvivel är det så. Men dessa satsningar måste syfta till att markera mot regimens övergrepp, snarare än att öppna armarna för samma regim i en ledande roll inom världssamfundet, för att sedan sitta och hoppas på att den per automatik ska bli vänligt inställd till demokrati och mänskliga rättigheter.

    Processen måste istället ske i omvänd turordning. Kina borde först visa – i handling såväl som ord – att man respekterar åtminstone de grundläggande mänskliga rättigheterna, och sedan erbjudas större inflytande internationellt.

    ”Att uppmuntra Kinas önskan om globalt ledarskap är inte att tyst acceptera landets beteende”, skriver Jerdén och Söderström. Men det är precis vad det är. Det är också oroväckande att Utrikespolitiska institutet uppmanar svenskar att se positivt på en av världens strängaste diktaturer i en global ledarroll. Och inte minst brist på respekt mot Gui Minhais anhöriga.

    Jojje Olsson

    författare och journalist baserad i Asien sedan 2007. Senaste boken ”Det nya Kina” (Historiska Media) handlar om Kinas politiska utveckling under president Xi Jinping

    Jojje Olsson Foto: Privat
    Annons

    Kinas president Xi Jinping och hans fru Peng Liyuan hälsas välkomna vid en ceremoni i presidentpalatset i Helsingfors, onsdagen den 5 april.

    Foto: Martti Kainulainen/AP Bild 1 av 2

    Jojje Olsson

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X