Nej, vi är inte Charlie

TID FÖR KLARSPRÅK. Hur går vi vidare efter terrorattentatet i Paris? Lösningen är utökad yttrandefrihet och mer satir – om allt och alla. Det skriver den holländske statsvetaren Cas Mudde i en uppgörelse med dem som säger sig vara Charlie, men inte är det.

Under strecket
Publicerad
En grekisk man i Thessaloniki håller upp en skylt med ”Jag är Charlie”.

En grekisk man i Thessaloniki håller upp en skylt med ”Jag är Charlie”.

Foto: ALEXANDROS AVRAMIDIS/REUTERS
Annons

Den tragiska terroristattacken mot den franska satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris, där tolv personer mördades, är skrämmande på många nivåer. Även om terroristernas motiv i skrivande stund inte har klarlagts ännu, är det mycket som pekar mot att de var jihadister, franskfödda muslimer som återvänt från kriget i Syrien (notera likheterna med terroristattacken på Judiska museet i Bryssel förra året).

De allmänna reaktionerna påminner om dem vi har sett alltför ofta tidigare, till exempel efter mordet på den holländske filmaren Theo van Gogh år 2004 eller terroristattackerna i USA 2001. Politiker använder attackerna för att skryta om det perfekta, demokratiska och fria samhälle de styr över och understryker att ingenting har att göra med islam, utan med några patologiska individer som använder religion som en ursäkt för extremistiska idéer. Medborgare reagerar i de enda medier där de fortfarande är aktiva, nämligen sociala medier, och göra storslagna uttalanden om solidaritet – innan de distraheras av en video föreställande en ekorre på vattenskidor eller en pianospelande kattunge. Både politiker och medborgare kommer att deklarera att vi alla är vem som än offret för dagen är.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons