Annons
X
Annons
X

Nej, Europa väntar inte på Sverige

Nejsidan är att gratulera - Sverige valde en annan väg än Estland och de nya EU-länderna, bort från Europa. Nejsägarnas stabila övertag i mätning efter mätning påverkades inte på ett avgörande sätt av mordet på jasidans främsta namn, Anna Lindh. Snarare kan de senaste dagarnas demonstration av otryggheten ha stärkt viljan till utanförskap och motviljan mot förändring. SvD respekterar valutgången, men bekymras över Sveriges framtid. Det är trots uppslutningen kring demokratin en politiskt splittrad nation och kluvna partier som under många år framåt ska hantera utanförskapets konsekvenser. Till en början blir effekterna begränsade; vardagen går vidare, Europaintegrationen rullar på med Sverige mindre involverat än vid en jaseger. Tids nog, enligt SvD:s mening under nästa mandatperiod, bör en ny folkomröstning om euron hållas. Diskussionen om huruvida det var rätt att gå till folkomröstning om euron är med detta obsolet; nu är det gjort, tyvärr under tragiska omständigheter som kan ha påverkat resultatet. Därmed inte sagt att utfallet skulle ha lägre legitimitet än annars, ty det ingår i det demokratiska förtroendet att tilltro väljarna förmågan att väga in även starkt känslobetingade faktorer och ställa dem mot mer rationella överväganden.

Det är trots allt väljarens privilegium att själv lägga tyngdpunkten där den på valdagen känns rätt. Före utrikesministermordet hade kampanjer och debatter också mer än väl hunnit pågå så länge att båda sidor fick ut tillräcklig information till dem som sökte sådan. SvD tillhörde dem som från början hade föredragit att beslutet hade fattats i riksdagen. Vi såg det tredje steget in i den ekonomiska och monetära unionen som en logisk följd av de första två stegen, och som ett givet led i Europaintegrationen, särskilt som något avtalsförbehåll inte hade gjorts vid det svenska inträdet efter folkomröstningen 1994. Partierna hade i ordinarie valrörelser kunnat söka nya mandat för ett avgörande efter riksdagsvalen 1998 eller 2002. I stället har Europadebatten i Sverige bordlagts år efter år med hänvisning till en kommande folkomröstning. Politikernas större uppdrag att föra Sverige in i Europa och Europa in i Sverige har därigenom kommit att skymmas av smalare frågeställningar, som t ex folkomröstningskampanjens fixering vid Riksbanken.

Europa väntar inte på Sverige. Nu går integrationsprojektet vidare, närmast med en diskussion om förslaget till EU:s konstitution. Låt oss få sammanfatta läget med några rader ur en programledare i denna tidning från den dag då SvD sade ja till Europas valuta (16/2 2000): ”Visserligen löser en anslutning till EMU i sig inga grundläggande ekonomiska problem i Sverige - dem får vi reformera oss ur på egen hand, eftersom de är resultat av mångåriga egna försyndelser, inte EU-beslut. Men vad skulle stå att tjäna på utanförskapet, när EMU och den europeiska centralbanken ändå ytterst formar restriktionerna för en exportberoende ekonomi som vår? ... För en fredlig och blomstrande framtid i vår världsdel krävs sannerligen också annat: en konstitution för subsidiaritet och maktdelning, ett EU utan korruption, en bevarad Atlantpakt, demokratins legitimering i de blivande medlemsländerna, tillväxt som lägger en grund för fortsatt välståndsbildning. EMU är inget universalmedel utan ett av flera verktyg för att öppna Europa för dess folk.” Arbetet för de fyra friheterna fortsätter, nejet till trots.

Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X