Annons

Leif Lewin:Nej, det är de andra som är krigsskadade

De populära så kallade folklånen visade prov på svenskarnas stora offervilja under beredskapstiden.
De populära så kallade folklånen visade prov på svenskarnas stora offervilja under beredskapstiden.

Sveriges mjuka coronabekämpning förklaras ibland med att svenskarna skulle vara ”fredsskadade” och sakna katastrofinsikt. Då glömmer man att andra världskriget var traumatiskt även här, men att den krigstida solidariteten gjort Sverige mer tillitsfullt än de krigförande länderna.

Under strecket
Publicerad

Försäljning av krigsobligationer i Göteborg hösten 1940.

Foto: TT

En av de viktigaste vetenskapliga uppsatser som publicerats under det senaste halvseklet handlar om några herdar, som äger en allmänning tillsammans. Det finns inga begränsningar för hur många kor varje herde får släppa ut på betet, men om var och en utnyttjar denna möjlighet maximalt blir allmänningen snart underminerad och inte till glädje för någon. Följaktligen är det klokt av herdarna att ålägga sig en viss återhållsamhet för att värna det långsiktigt gemensamma bästa. 

Det var Garrett Hardin som 1968 beskrev ”allmänningens dilemma”. Statsvetarna tog snabbt denna pedagogiska anekdot till sitt hjärta i sin diskussion om förutsättningarna för rationellt handlande. Robert Putnam och Elinor Ostrom framhöll att såväl statlig kontroll som marknadslösningar var sämre än frivilliga överenskommelser om återhållsamhet, för om var och en själv fick dra sina slutsatser utvecklades en större samhällssolidaritet. Den enskilde skulle förstå att om han fullföljde sina egoistiska strategier och maximerade sitt uttag från det gemensamma, skulle alla få det sämre. Man måste kunna lita på varandra, lita på att ens medmänniskor resonerar på samma sätt och att ingen blir ”fripassagerare” som försöker sko sig på andra. Man måste känna tillit. 

Annons
Annons
Annons