Recension

GenomresaNedslag i ett töjbart nu

Under strecket
Publicerad
Annons

Lagom till Georg Oddners 80-årsdag utkommer boken Genomresa, en levande och skiftesrik sammanfattning av hela hans fotografiska livsverk. Boken väger sina modiga tre och ett halvt kilo och det känns inte som någon slump att den har samma tyngd som ett nyfött barn. Här finns hela den potential av möjligheter och skilda uttryck som livet bjuder representerad. Allt skildrat med det ”öppna tempus” som Oddner strävar efter att uppnå och som enligt honom själv handlar om att ”genom presens se bakåt och framåt och ändå samtidigt vara mitt i”. Att alltid vara närvarande skulle man också kunna kalla det. ”Närvarande”, är också titeln på en av Oddners tidigare böcker.
Denna närvaro - ”konsten att vara där”, med Christer Strömholms ord - att i varje situation omedelbart hitta det maximala uttrycket är mästerligt varierad i bokens 456 fotografier.
Oddners bilder spänner ut tiden. De är nedslag i ett töjbart nu som öppnar sig åt alla håll. Allra sist i boken
visas en bild från World Trade Center. Ett bortkastat och uttjänt svart paraply ligger utfläkt på marken framför tvillingtornen. För övrigt är bilden tom så när som på ryggtavlan av en ensam man på väg därifrån. Bilden är tagen ett år innan den 11 september och väcker därigenom den klassiska frågan från fotografins barndom. Är fotografiet en konstart som kan se in i och förutsäga framtiden?

Annons

Här är det presens som Oddner ständigt återkommer till maximalt och kusligt utsträckt framåt i tiden.
Oddner - namnet är taget av hans pappa - för tankarna till engelskans odd: udda, märklig, avvikande.
Det märkliga med Oddner är annars hans relativa anonymitet. När jag bläddrar i boken får jag ständigt upp välbekanta bilder; den dansande sjömannen i Kiev med sin milda blick under matrosmössan, de gapskrattande tvätterskorna i Spanien, den vietnamesiska pojken med stumpar till ben, fåraherden från Aserbajdzjan med vilda ögon och ett lamm i famnen. Jag har sett alla dessa bilder och beundrat dem, men inte reflekterat
närmare över fotografen. Som den kinesiske målaren har han gått in i bilden och försvunnit. Kanske är det den sortens genomresa, en slags transcendens, som Oddner ägnar sig åt. ”Det är när jag fullständigt glömmer mig själv och bara är, som det kan bli något”, säger han.
Känslan man får av att bläddra bland bilderna är att två ögon inte räcker för att beskriva det fotografiska omfånget. Oddner betraktar sin omvärld med en fasettblick som innefattar det mångdubbla. Medan andra fotografer smalnar in sina verk mot en speciell motivkrets söker han brett åt alla håll. Med samma oavvisliga koncentration fotograferar han skånska såningsmän, världsberömda jazzmusiker, gatubarn i Valparasio och baddräkter från Jerseymodeller. Att hans bilder ändå hela tiden behåller sin starka grad av trovärdighet tror jag har med den intensiva upptäckarglädje som strålar ut från dem att göra.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons