Linda Pérez:Naturvinet har alltid väckt känslor

Linda Pérez
Under strecket
Publicerad
Annons

Ge mig det skitigaste ni har! Han satt inne på en av kommuns grönaste finkrogar, bredbent och törstig. En hyfsat ”oskitig” men intressant Blanc de Noir från Pierre Frick hälldes för. Karln gurglade intensivt de brandgula dropparna och slungade huvudet bakåt. Aaaaahh, jorden!

Medan han glupskt kastade sig över den långbakade moroten kilade jag och min kollega snabbt ut till restaurangens bakutrymme för att fnissa av oss en smula, innan vi traskade ut i matsalen för att fylla på vin.

Det här var en tid då naturvinsdiskussionerna alltid urartade.

Naturvin. En eggande subkultur som började sippra över mig för omkring tio år sedan. Viner som väckte diskussioner och starka känslor. Stökigt och uppviglande, karismatiskt och jordnära. Precis som med allt vin dök det upp otroligt goda viner och otroligt o-goda viner. Men vad som var viktigast: det var angeläget. Några kollegor hoppade genast på vågen och surfade med öppet sinne genom en nyfunnen färgglad vinvärld. Andra var synnerligen skeptiska, nästan provocerade och vissa ställde sig emellan, positiva men sovrande.

Annons
Annons

Det här var en tid då naturvinsdiskussionerna alltid urartade. Hetsigt värre blev det, när n-ordet åkte upp på bordet. Snäva gränsdragningar och fördomar flög från alla håll och kanter. Det knepiga här var att diskussionen oftast gled mot naturvinernas ”smak” snarare än att det fokuserades på kärnan till naturvinet. Varför började det? Inte var det väl för att man absolut måste älska punkig jos och rata toner av fat?

För trettioåtta år sedan blickade en vinbonde ut över jordarna i Beaujolais och bestämde sig för att det fick vara nog av kemi och tillsatser i vin, vingårdar och jästankar. Marcel Lapierre inledde samarbete med vinmakaren och kemisten Jules Chauvet för att se hur de kunde minska på tillsatser i vinerna. De blev framgångsrika och med tiden anslöt sig alltfler. Voilà!

Numera har nog flertalet vindrickare någon sorts idé kring naturvin. Många vet kanske att det inte finns en certifiering utan mer riktlinjer som åberopar ekologisk/biodynamisk odling (med eller utan certifiering), handskörd, ingen manipulation, inga tillsatser och hårfina svaveldoser.

Att ett naturvin ska vara på ett visst sätt, som att det måste vara grumligt, pissgult eller ”skitigt”, är ett missförstånd. Viner som går att placera inom naturvinets grundidéer kommer i otaligt många nyanser och stilar. Och långt ifrån alla vinbönder kallar sina viner för naturviner, även fast de tillfaller typen och gjort vin inom dess ramar i flera generationer. En ”klassisk” Bourgogne kan vara lika mycket ett naturvin eller inte som en amforajäst pinot grigio.

Essensen av naturvinsrörelsen är att den står för bärkraftigt vinmakande och transparens, om du frågar mig. Dess syften har växt som en protest, viglat känslor och väckt energi. Precis som vilken annan subkultur som helst – som fångat många hjärtan.

Mannen i inledningen framkallar fortfarande ett varmt leende. Jag är glad över att många gjort naturvinet levande och karismatiskt. Vinbranschen behöver energi, diskussion och personligheter.

Samtidigt hoppas jag att dagsläget ger en avspänd och inbjudande idé om naturvin. För kalla vinet vad du vill, det viktigaste är i slutändan: väcker det goda, positiva känslor och är det schysst producerat?

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons