X
Annons
X
Recension

Djur och natur i fornnordisk mytologi Naturmyter presenterade utan källkritik

När den fornisländska litteraturen på allvar upptäcktes i Norden gav den näring åt en nationalromantisk yra som kulminerade i slutet av 1800-talet men numera blivit föråldrad. Bland annat gjorde man energiska försök att tolka de idéer man fann i de isländska texterna som uttryck för en uråldrig, sunt naturenlig, kraftfull och rent nordisk mentalitet som ännu i viss mån tänktes fortleva i det skandinaviska bondesamhället men gått förlorad i den moderna stadskulturens dekadens, främst beroende på fördärvligt utländskt inflytande.

Nyare forskning har lämnat sådana synsätt bakom sig. Numera är det allmänt erkänt att flera av de förment ”fornnordiska” idéerna och myterna i själva verket var importerade från utlandet samt påverkade av kristna och romerska tänkesätt. Annat var visserligen av nordiskt ursprung men ingalunda uttryck för det skandinaviska bondesamhället i sin helhet utan snarare för små begränsade miljöer av hövdingar och skalder, framför allt på Island. ”Den poetiska Eddan”, ”Snorres Edda” och andra isländska medeltidskällor måste därför läsas med kritik.

En författare som håller fast vid det gamla romantiska betraktelsesättet, fast kanske mer av obetänksamhet än av medveten nationalchauvinism, är den skånske amatörforskaren Lars Magnar Enoksen, entusiastisk författare till populära böcker om fornnordisk kultur samt även känd som svensk mästare i glimabrottning, en gammal isländsk kampsport. Hans senaste bok, Djur och natur i fornnordisk mytologi, ger en medryckande presentation av fornnordisk natursyn och naturmyter, dessutom illustrerad med egna, lätt naivistiska teckningar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X