Annons
X
Annons
X

Naturligt nätverk

För tre år sedan samlades ett gäng missförstådda sociala-medier-freaks på en ö i Blekinge och gaddade ihop sig. Sedan dess har de drivit – och vunnit – diskussionen om sociala medier i Sverige. Men de fortsätter att träffas och spinna vidare på sina nätverk.

(uppdaterad)
Varje år samlas Sveriges nätelit på en ö i Blekinge.
Varje år samlas Sveriges nätelit på en ö i Blekinge. Foto: JOHAN BEIJER

Blekinge skärgård, sen augustikväll. 250 geeks i ett stort tält. De klappar händerna, halsar Corona, dansar på borden och skrålar.

Som de skrålar.

Allsången är en höjdpunkt på Sweden Social Web Camp, en årlig sammankomst som lockar Sveriges sociala-medier-elit att packa tält och sovsäckar och sammanstråla på den fästingtäta lilla ön Tjärö. I två dygn har de umgåtts under avslappnade former och dryftat sitt favoritämne: den sociala webben.

Annons
X

Det är sista kvällen. För en liten stund sedan satte vi svenskt rekord i antal samtidiga incheckningar i positioneringsappen Foursquare och promillehalten tilltar i församlingen medan hits av Bruce Springsteen, Abba och Ulf Lundell avverkas med brölig inlevelse – samtliga med nyskrivna texter som kretsar kring internets storhet.

– Jag trivs bäst i öppna nätverk, gratis waaaajjjfaj viiilllll jag ha!

Där, tänker jag medan ”Öppna landskap”-pastischen klingar ut, når denna märkliga tillställning sin kulmen. Men jag tar fel. Så snart musiken tystnat ropar en rödlätt webbentreprenör vid namn Tomas Wennström för full hals:

– Nu eldar vi upp fåret!

Sweden Social Web Camp (SSWC) är en anrik institution i svenska webbkretsar. Den instiftades 2009 – en evighet sedan i de här sammanhangen – av paret Kristin Heinonen och Tomas Wennström. De skrev en bloggpost om att de ville träffa likasinnade, kanske hyra en stuga tillsammans och bara prata internet en helg. Responsen blev massiv. Flera hundra hörde av sig och ville vara med, och snart fastnade de för idén att träffas på Tjärö där det finns ett litet vandrarhem och en stor campingplats.

Tomas Wennström säger att det var mycket vi-mot-dem-känsla första åren.

– Det var många som uttryckte det som att de hittat hem. I deras organisationer var det ingen som begrep vad de gapade om. Men här förstod alla. Det var som ett gäng alkoholister som träffade varandra.

På Tjärö övertygade de varandra och fann ett nytt mod, som de tog med sig därifrån. Idag har deras vurm för sociala medier fått bred acceptans i samhället. Men de fortsätter att komma till Tjärö.

– För tre år sedan var vi ännu mer visionära. Idag håller ju alla på med Facebook och bloggar. Men på den tiden var vi… mindre förstådda.

Sammankomsten har beskrivits som en blandning av Woodstock och Almedalsveckan. Grundarna kallar det för en okonferens eftersom det visserligen finns ett schema med sessioner, men det bestäms på plats av deltagarna som själva väljer vad de vill prata om.

SSWC är en blandning av business, teknikdiskussioner, visionära anföranden, party och memhumor. Memer tarvar en särskild förklaring; de är en sorts tankevirus som snabbt sprider sig, inte minst över internet. Några exempel är nya typer av smileys och talesätt, animerade gif-bilder och fenomen som Rickroll, ett näthyss där läsaren luras att klicka på en länk för att hitta matnyttig information men istället hamnar på en Youtubevideo där en akut hårsprejad Rick Astley sjunger sin 80-tals-hit ”Never gonna give you up”.

Högt och lågt med andra ord. Årets sessioner sträcker sig från ”Totally awesome stormtrooper-foto-workshop” till ”Tekniken bakom realtidswebben”, med inslag som ”Hur man startar en startup” och ”Homeworld – Har människan vad som krävs för att bygga ett Eden på jorden?”.

Under sessionen ”Geekföräldrar FTW”, som hålls under en stor ek bland vandrarhemmets röda stugor, diskuteras de bästa apparna för småbarn och vad man ska göra åt det bristande teknikintresset i förskolan. När programmeraren Johan Stenström berättar att hans barn fick egna datorer när de var två år för att köra ordbehandlingsprogram så nickar församlingen bekräftande.

– Kodade de html? frågar Peter Månsson, vd på ett IT-företag i Stockholm.

– Nja, html började de med när de var åtta.

– Oj… det var lite sent.

Årets trender är tre. För det första är det mindre snack om sociala medier som ett sammanhållet fenomen. Ingen behöver längre övertygas om att ”sociala medier” är viktigt, istället diskuterar man specifika tjänster och användningsområden.

Den andra trenden är att alla ser plågade ut så snart någon nämner ordet Facebook. Under sessionen ”Facebook fatigue” framträder orsakerna tydligt. Alla använder i och för sig Facebook, förutom ett fåtal som slutat i protest. Men medan många genuint gillar företag som Twitter och Google är det ingen som tycker särskilt bra om Facebook, dels på grund av envåldshärskaren Mark Zuckerberg, dels på grund av företagets dubiösa hantering av personlig integritet. Ändå är det ingen som tror att Facebook kommer att försvinna ur våra liv under de närmaste åren – framför allt för att de lyckats skapa en så stor användarbas.

Den tredje och största trenden är diskussionerna kring informationsmängderna som genereras när vi rör oss på nätet. Alla som driver digitala tjänster letar sätt att smartare utnyttja den informationen, samtidigt som många användare tycker att det är obehagligt att bli så noga kartlagda.

Fredrik Alverén, författare till boken Såld på nätet, håller en välbesökt dragning i en lada där han berättar om hur mycket data som samlas in om vårt beteende så snart vi rör oss på nätet. Samtidigt smyger en grupp på åtta personer från svenska företaget Memoto omkring på ön och delar ut klistermärken. När man frågar dem vad de jobbar med sluter de sig som dragkedjor, men jag lirkar ur en av dem att de håller på att ta fram en pryl som spelar in allt man ser och hör. Min källa kallar det för ”life logging”, och tillägger att de ”pratar väldigt mycket med datainspektionen”.

En stor del av charmen i SSWC är att det saknas barriärer mellan föreläsare och deltagare. Mellan sessionerna och under kvällar och nätter umgås direktörer, studenter, programmerare och sociala medier-konsulter över mat, dans och whiskyångande diskussioner om obskyra operativsystem.

Men även om stämningen är inkluderande – den som tagit sig till ön för att bo tre nätter i primitiva förhållanden har bevisat sin hängivenhet – så kommer jag att tänka på frimurarna. Här träffas de som bygger den digitala världen och skapar en gemenskap med sina likar utanför de företag och organisationer de arbetar i.

– Många har fått en skjuts i karriären här. De har hittat kunder och kontakter, de har fått nya jobb och de har startat företag. Mycket händer kanske inte direkt här på ön, men det uppstår saker senare utifrån kontakter som skapats här, säger Tomas Wennström.

Många deltagare vittnar om hur otroligt mycket SSWC betytt för dem, men några uttrycker också en tveksamhet över liktänkandet och bristen på avvikande perspektiv. Lars Sjögreen, vd på ett it-företag i Stockholm, är en av dem.

– Det kan bli lite väl mycket klappa varandra på axeln. Det är ju en väldigt homogen grupp det här. Många bor i liknande bostadsområden, röstar på samma parti och tycker precis samma saker. Det är surdegsmaffian som åkt till Blekinge.

Om man visualiserar Sveriges twittersfär – något som digitala strategen Hampus Brynolf har en särskild fallenhet för – ser man att SSWC-deltagarna kommer från samma digitala revir, den fjärdedel av twittervärlden som brukar kallas för bubblan. Det är en klick bestående av sociala-medier-entusiaster, utvecklare, debattörer och mediefolk. Den genomsnittlige svenske twitteranvändaren har gjort 378 tweets. Den genomsnittlige SSWC-deltagaren har kläckt ur sig 5718. Det är inte för inte som en deltagare kallar evenemanget för ett Twitter-live.

SSWC:s betydelse sträcker sig dock långt utanför bubblan. Inte minst har diskussionerna här satt tonen för debatten kring sociala medier de senaste åren. Den lilla klick av konsulter och föreläsare som brukar åberopas som experter på området har alla varit tongivande deltagare på SSWC. Brit Stakston, Joakim Jardenberg, Sofia Mirjamsdotter, Niclas Strandh och Emanuel Karlsten är några av dem. I år har dock flera av dem valt att stanna hemma – eller prioritera andra uppdrag.

På första dagens kväll står journalisten och bloggaren Emanuel Karlsten i det stora tältet och betraktar ”gridden”, morgondagens schema bestående av handskrivna lappar. Med 13000 twitterföljare och frekventa uppdrag som sociala-medier-evangelist hos svenska tidningar kvalar han utan tvekan in i sociala-medier-eliten. Den första dagen, konstaterar han, var lite slätstruken, utan riktiga toppar och magplask. Tidigare år har det varit mer ”väckelsemöte”. Men så har läget också förändrats för deltagarna. Han förstår att flera av tungviktarna stannat hemma.

– Det har kanske infunnit sig en viss trötthet. Branschen har mognat. De har blivit – eller vi har blivit – mycket mer business. Det gör att situationen blir lite annorlunda. Det blir mindre gemenskap och mer konkurrens om kunderna.

Sista kvällen stapplar vi så genom nattsvart skog, vägledda av led-ficklampornas flackande sken. Vi hittar de branta klipporna, en perfekt utsiktspunkt mot Östersjön där vi ser en liten båt glida ut från en brygga.

Ute på en flotte väntar ett får av trä, stort som en traktor, byggt av deltagarna under dagen. En fackla blossar upp och träfåret antänds, explosivt. Lågan skjuter rakt upp i natthimlen och ut över vattenytan i en perfekt spegelbild.

Vi har inga ord.

Vi tjoar förundrat.

– Jaha, få se nu. Vi stod i ett tält och sjöng lovsånger till internet, och sedan gick vi ut i naturen och eldade upp ett får. När blir det här en erkänd religion? frågar webbdesignern Joakim Nyström.

Ingen där ute på klipporna vet vad fårbränningen symboliserar – om något . Några skruvar lite obekvämt på sig inför frågan. Det var bara en idé som plötsligt fanns i Tomas Wennströms huvud. Han har själv ingen förklaring. Men som journalist tolkar jag det givetvis i termer av sensationsrubriker: De digitala fanatikerna som rituellt skändar en symbol för naturen.

Vi blir kvar på klipporna en stund medan lågorna dör och lämnar fjärden i mörker.

–Scchhhh! väser någon.

– Scchhh! SSCCHHHHH!

Schyschandet växer snabbt till en ilsken kör innan någon får nog.

– Vi är tysta, vad är det om?

Då tänds en mobilskärm i natten och Rick Astleys pojkaktiga röst sprakar över hällarna.

Never gonna give you up

Never gonna let you down

Never gonna run around and desert you

En Rickroll har sällan varit mer episk.

Annons
Annons
X

Varje år samlas Sveriges nätelit på en ö i Blekinge.

Foto: JOHAN BEIJER Bild 1 av 2

Varje år samlas Sveriges nätelit på en ö i Blekinge.

Foto: SAM SUNDBERG Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X