Annons
Recension

TrädetNaturkraft att le åt i mjugg

Uppdaterad
Publicerad

Det finns träd som är magiska genom sin storhet och inte minst genom sin ålder. Man vet att de stod på plats och beskådade oss för 100, 200 eller 300 år sedan. De fanns där före oss och kommer att finnas kvar efter oss. I just den här filmen, som bygger på Judy Pascoes roman Fader vår som bor i trädet, sträcker en enorm magnoliafikus sina skyddande grenar över en mindre bemedlad men lycklig familjs hus i Queensland i nordöstra Australien. Pappa är lastbilschaufför, mamma tar hand om de fyra barnen.

Trots den uppenbara idyllen känner vi tidigt att fara hotar. När pappan plötsligt dör i en hjärtattack, sjunker mamman Dawn ned i depression och apati. Dottern Simone tar på sig ansvaret för att rädda familjen genom att hämta kraft ur trädet, där hon tycker sig höra sin pappas tröstade röst. Mamman vaknar till liv, men när hon hittar en ny man blir trädet mer och mer hotfullt. Rötter tar sig in i avloppssystemet, grodor dyker upp i toaletten, grenar ramlar ned i sängkammaren.

Annons
Annons
Annons
Annons