Annons
X
Annons
X

Fredrik Lundberg: Naturen bryr sig inte om Darwin

Det är orättvist att Darwins intelligenta ­arbete skulle bli utgångspunkt för en dogmatisk skola. Hans grundtanke om den gradvisa evolutionen har senare kompletterats med flera olika modeller för utveckling. Naturens enda ledstjärna är: går det så går det.

Darwin och Galapagos-öarna
Darwin och Galapagos-öarna Foto: AOP

En ros är inte alltid en ros. Vide­rosen på fotot intill är inte en blomma. Den är en gallbildning av en mygga. Myggan sprutar in ett tillväxthormon i videbladet, och sedan växer ”rosen” ut till en barnkammare för myggans larver.

Hur har myggan skaffat sig en gen för att förvandla blad till rosor? Hur har en växtgen hamnat hos ett djur? Det är bara en av gåtorna kring galler. De bildas inte bara av insekter utan också av svampar, bakterier och virus. Är det här lösningen på vad Charles Darwin kallade det ”avskyvärda mysteriet” – om hur blommande växter uppstod? De flesta galler ser visserligen inte ut som blommor, men många är påtagligt lika frukter. Blommor och frukter började som galler bildade av svampar, enligt en hypotes av den kanadensiske paleomykologen Kris Pirozynski. Vem vet?

En organism är inte alltid en organism. Ibland är den två. En ko är inte vilket däggdjur som helst, för den kan bryta ner cellulosa. Det är därför den kan äta gräs. Men kon har inga gener för att bryta ner cel­lulosa. Det jobbet görs av otaliga arkéer, varelser som liknar bakterier men inte är bakterier. Kor och andra idisslare är helt anpassade för symbios med arkéerna. Arrangemanget med de fyra magarna fyller funktionen att ge arkéerna en bra miljö.

Annons
X

Ärtväxter och alar får sitt näringskväve från bakterier som de håller fångna i rotknölar. Det ger dessa växter en stor överlevnadsfördel och är av stor betydelse även för andra växter som på så sätt kan komma över lite kväve. Revbildande koraller är ett intimt samarbete mellan koralldjur och en encellig alg, som lever inuti djuret.

De flesta växter är beroende av svampar för att få näringsämnen ur marken. Ett träds rötter och svampmycelet som slingrar sig runt dem är en så tät symbios att de knappt kan klara sig utan varandra. Svampen tar upp mineraler åt växten, som ger mat åt svampen. Detta samarbete förekommer överallt, även i en krukväxt nära dig.

Ett träd är inte alltid ett träd. ”Livets träd” är en lättfattlig liknelse för att allt liv har ett gemensamt ursprung. Det verkar troligt att alla celler har uppstått ur en cell som sedan delade sig och delade sig och blev till grenar och kvistar. Men livet är ändå inte ett träd. Trädets princip är förgreningen. En gren delar sig i två. Två grenar växer inte ihop och återförenas. I livets verkliga historia händer det däremot ofta.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den kanske mest fundamentala förändringen i livets historia var uppkomsten av celler med kärna. Den uppstod inte genom en gradvis förändring av en bakterie-förfader utan genom en plötslig förändring i samband med att två bakterier av vitt skilda slag förenades. Den ena av dem finns kvar i alla celler hos människor, djur, svampar och växter som mitokondrier, den del av cellen där energiomsättningen sker. Att mitokondrien är en före detta bakterie framgår av att den har eget DNA.

    På samma sätt är växterna resultatet av en sammansmältning mellan en cell med kärna och cyanobakterie, och det är den som gör växterna gröna och gör att de kan använda solljus för att producera stärkelse.

    Det fanns under lång tid goda skäl att misstänka att celler med kärna och växter hade detta ursprung, men det dröjde långt in på 1980-talet innan den amerikanska mikrobiologen Lynn Margulis under ett hårt motstånd lyckades få läroböckerna omskrivna.

    Det brukar sägas att en vetenskapsmans storhet mäts i hur många år hans idéer blockerar fortsatta framsteg. Det har nu gått nästan 150 år sedan Darwins ”Om arternas uppkomst” gavs ut. Den är fortfarande väl värd att läsa. Den är väldigt intelligent, utan att vara prålig. Den bygger på djup biologisk kunskap, och hans resonemang är ovanligt hederliga och öppna. Det är verkligen orättvist att Darwins verk blev utgångspunkten för en svårartat dogmatisk skola.

    Darwins mest centrala, och mest revolutionerande, tes var förstås att arter över huvud taget uppkommit, istället för att vara skapade en gång för alla. Den tesen bevisade han med de medel han hade till sitt förfogande. I ”Om arternas uppkomst” uppehåller han sig ofta vid hus­djursavel, som ju visar att arvsanlag har en given variation och att ett urval leder till att djuret får förändrade egenskaper som manifesteras i de vitt skilda hund­raserna.

    I åtminstone myten om Darwin spelade finkarna på Galapagos en avgörande roll (dock inte i ”Om arternas uppkomst”). I brist på andra fåglar förgrenade sig några ditblåsta finkar till att fylla en mängd olika nischer. Variationen föreföll också vara gradvis, från ö till ö, med tydliga övergångsformer till de mest specialiserade arterna. Darwinfinkarnas förgrening är det mönster för artbildning som har format generation efter generation av biologer, och den har utvecklats till en egen ortodoxi. Denna ortodoxi består enligt Stephen Jay Gould i att upphöja det (gradvisa, långsamma) naturliga urvalet som tillräcklig förklaring till nästan allt! Han skildrar framväxten av ortodoxin i ”The Structure of Evolutionary Theory” (2002), som blev hans vetenskapliga testamente.

    Den ortodoxi som Darwin hade att kämpa mot var utomvetenskaplig. Det var den viktorianske gentlemannen som inte ville vara släkt med ”negrer” och arbetare, än mindre med apor och maneter. Det var kyrkan som inte ville ge upp Guds upphovsrätt. Tanken att arter kunde uppstå och försvinna fanns före Darwin, men det var en ny tanke att naturen i all sin komplexitet kunde ha skapats utan en skapare. Det som behövs för att väcka en ny stor idé är oftast inte nya data, utan en ny ram, en metafor. På Darwins tid bultade denna metafor på dörren. Det var den brutala men dynamiska kapitalismen, och dess ”osynliga hand”. ”Det är anmärkningsvärt hur Darwin bland djur och växter känner igen sitt engelska samhälle med sin arbetsdelning, konkurrens, öppnandet av nya marknader, ’uppfinningar’ och den malthusianska ’kampen för tillvaron’”, skrev Karl Marx.

    Metaforen – att naturen är som den fria konkurrensen – var kraftfull och förklarade i ett svep oerhört mycket. Men med den modell av naturen som Darwin skapade, följde också en del annat tankegods med. Darwin hade – i engelsk konservativ tradition – en stark förkärlek för långsam, gradvis utveckling, i jämn takt.

    Detta styrktes inte alls av fossila fynd. Detta generade Darwin, men han försvarade sig med att den bild man får från fossil är ofullständig. Det dög nödtorftigt för att bortförklara avsaknaden av övergångsformer. Men det kan inte förklara varför arter ofta visar sig oförändrade över oerhört lång tid, en del till och med in i våra dagar, då de kallas ”levande fossil”, ett sätt att markera att till exempel kvastfeningen borde ha förändrats och att den egentligen inte borde finnas.

    Stephen Jay Gould och Niles Eldridge utvecklade teorin om ”punkterad jämvikt”, det vill säga att evolutionen sker i snabba språng, mellan vilka det råder stillastående (stasis). I ”The Structure of Evolutionary Theory” berättar Gould om frustrationen över att kollegorna inte kunde ta till sig en så enkel sak: ”Säg det tio gånger före frukost varje dag i en vecka, och argumentet kommer med säkerhet att sippra in genom osmos: ’stasis är data, stasis är data’.”

    Stasis är data. Det finns oerhört många belägg i fossilen för att arter varit sig lika över många miljoner år. Utvecklingen sker inte i jämn takt.

    Ett öga är inte alltid ett öga. En av de mest stridbara nydarwinisterna idag, den engelske zoologen Richard Dawkins, skriver i ”River Out of Eden” (1995), apropå djurögonens uppkomst: ”Ett kännetecken för evolutionen är gradvisheten. Det är en fråga om principer snarare än fakta. Det är mycket möjligt att evolutionen inte, i verkligheten, alltid sker gradvis. Men den måste vara gradvis när den används för att förklara hur komplicerade, till synes konstruerade, föremål, som ögon, har kommit att finnas till. För om den inte är gradvis /.../ så har den ingen förklaringskraft alls. Utan gradvisheten /.../ är vi tillbaka till mirakel, vilket bara är en synonym för den totala avsaknaden av förklaring.” Detta låter onekligen som att hylla den politiska korrektheten på bekostnad av fakta.

    Citatet är slutet på Dawkins diskussion om hur ögon kan ha uppstått, vilket de gjort gång på gång i djurens historia. Han visar i och för sig övertygande hur det skulle kunna ha gått till: att en elementär förmåga att skilja på ljus och mörker kan ha utvecklats steg för steg till skarpt avbildande linsögon. Enligt Dawkins har ögon som någorlunda kan forma bilder utvecklats ”from scratch” 40–60 gånger hos ryggradslösa djur.

    Frågan om hur ögat kan uppstå behandlas också av Lynn Margulis och Dorion Sagan i boken ”What is Life?” (1995), men på ett totalt annat sätt: ”Problemet verkar först omöjligt svårt. Men inte om vi kommer ihåg mikroberna. Synen förebådades i ljuskänsliga bakterier.” Det kan fortfarande studeras hos arkén halobacter, som bland annat finns i Döda havet, och det var kanske hos en liknande organism som ur-synen uppkom för flera miljarder år sedan.

    Halobacter bär på genen för rhodopsin, det ljuskänsliga ämne som används i djurögon av de mest skiftande slag. Den har, har senare forskning visat, sex sorters rhodopsin med olika funktioner (se Frigaard et al, Nature, 16/2 2006). Hur dessa gener har dykt upp och försvunnit och dykt upp igen i djurens utvecklingshistoria är inte så mycket känt om, men ett säkert tips är att det inte skett gradvis. Antingen har en gen hoppat från en art till en annan, och det finns allt starkare belägg för det, eller också har den legat kvar inaktiv i många miljoner år och plötsligt aktiverats igen.

    Därefter kan ögonen ha utvecklats gradvis, som Dawkins vill att vi ska säga.

    Eller så kan de ha utvecklats plötsligt – genom att symbios, makromutationer eller hoppande gener skyndat på processen och drivit den i en ny riktning.

    Darwins stora insats var att avskaffa ”syftet” i naturen genom att föreslå en icke ändamålsstyrd mekanism för evolution. Desto mer irriterande är det att syftet, teleologin, åter har smugit sig in bakvägen, genom ivern att ”förklara” allt i naturen med ett konstruerat överlevnadsvärde: flamingons skära färg, homosexualitet, gråhårighet hos gorillor… Som om det fanns en yttersta mening och riktning, trots allt!

    När Mendels lagar återupptäcktes runt år 1900 förorsakade det en lång och bitter strid mellan mendelianer och darwinister. På sätt och vis finns sprickan kvar, för det gradualistiska draget hos Darwin och de flesta av hans lärjungar är svårt att förena med kunskapen om att ärftligheten är delad i tydligt åtskilda kvanta (gener), särskilt som dessa inte är hårt bundna till arten. I det mänskliga genomet finns minst 113 gener av bakteriellt ursprung, påstod det uppbåd av forskare som knäckte koden 2001, fast den exakta siffran är kontroversiell.

    Det har nyligen visat sig att bakterien wolbachia har lyckats överföra hela (!) sitt genom till en del av de insekter den parasiterar på (Science 21/9 2007), och detta har vittgående konsekvenser för fortsatt urval, för infekterade flugor kan bara få barn med varandra.

    Trädets kvistar sluter sig samman. Naturen gör som den vill. Ibland arbetar den med kamp och konkurrens, ibland med samarbete och ibland med den mest otroliga slump. Det är inte alls bara små steg och individernas konkurrens. Naturen är inte till för att illustrera någon idé, den följer sina egna nycker. Inskriften vid ingången till naturens rike lyder: Går det så går det.

    Se bara på viderosen!

    Fredrik Lundberg
    är frilansjournalist och författare, bl a till ”Bakterieboken” (för barn), tillsammans med Karin Bergqvist och tecknaren Ulf Lundkvist.

    Annons

    Darwin och Galapagos-öarna

    Foto: AOP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X