X
Annons
X
Recension

Ölandssången Nattsvarta hemligheter lyfts upp i ljuset

När Tove Folkesson avslutar sin trilogi om känsliga själars liv i glesbygdens hårda jordbrukssamhällen faller allt på plats för Therese Eriksson. "Något av det bästa inom den yngre svenska samtidslitteraturen", skriver hon.

Tove Folkesson har skrivit poesi och är musiker när hon inte undervisar i svenska på Fryshuset i Stockholm. Debutromanen ”Kalmars jägarinnor” från 2014 nominerades till bland annat Borås Tidnings Debutantpris. Foto: Sara McKey/Weyler

I begynnelsen var sången. Så heter det i Tove Folkessons roman ”Ölandssången” och den går att lyssna till: melodin som söker sig bakåt mot ursprunget och fram mot det okända, sången som ljuder i bakgrunden romanen igenom. Det är jakten på språkets uppkomst – moderns sång för det oroliga spädbarnet – men här ser vi också språkets tillkomst; en författare som hittar sin ton, sin kraftfulla röst i världen.

Det är den tredje och sista boken i Folkessons trilogi om Öland och Eva Zackrisson, jägarinnan från Kalmar, och det är en final som heter duga. Om "Kalmars jägarinnor" var den pigga vildhetens lovande debut och "Sund" dess fördjupade, förfinade uppföljare, är "Ölandssången" den mäktiga, spröda kronan på verket. Efter "Ölandssången" råder inte längre någon tvekan om att Tove Folkesson är något av det bästa den yngre, svenska samtidslitteraturen har.

Tove Folkesson har skrivit poesi och är musiker när hon inte undervisar i svenska på Fryshuset i Stockholm. Debutromanen ”Kalmars jägarinnor” från 2014 nominerades till bland annat Borås Tidnings Debutantpris.

Foto: Sara McKey/Weyler Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X