Annons
X
Annons
X

Claes Arvidsson: Nato måste in i försvarsekvationen

(uppdaterad)

Försvarsminister Sten Tolgfors avgick med orden att jobbet var färdigt. När Fredrik Reinfeldt presenterade efterträdaren slog han fast att Karin Enströms uppdrag var att fortsätta på den inslagna reformvägen – och förstås göra det med ordning i försvarsekonomin.

Den politiska redutt som Enström har ärvt liknar dock allra mest ett korthus och ekonomi i balans har uppnåtts med en politik som kan sammanfattas med begreppet mañana.

I skrivelsen Förutsättningar för att utveckla och vidmakthålla Försvarsmaktens operativa förmåga efter 2015 har ÖB Sverker Göranson präntat svart på vitt hur prekärt läget är. Det konstateras att personalkostnaderna ökar mer än beräknat och att det finns ett högt materielberg att ”bestiga”.

Annons
X

Slutsatsen är att pengarna inte räcker. 2019 beräknas personalkostnaderna vara 1,2 miljarder kronor högre än idag. Från 2015 krävs ytterligare 2 miljarder kronor per år till materiel. Utan ökade försvarsanslag går det inte att uppfylla politikernas beställning av operativ förmåga.

Lägg därtill den ännu okända prislappen för Jas Gripen.

Verkligheten har hunnit i kapp politiken. Det ÖB säger är att det här går inte längre. Kort sagt, det behövs ett omtag i försvarspolitiken.

Inte minst viktigt är att ÖB slår fast att ”även om behovet av försvarsförmåga bland annat utgår från en analys av omvärlds- utvecklingen är det den långsiktigt tillgängliga ekonomin som är dimensionerande för försvarsförmågan”.

Det handlar om tidsperspektiv och om behovet att ha grundförmågor som inte är omedelbart relaterade till riskbilden.

Den kommande Försvarsberedningen måste ges ett brett och öppet mandat. Det understryks inte minst av debatten på ledarbloggen om soldaternas villkor, men också hur få soldaterna är. En andra central fråga rör Gotland, vars återmilitarisering vore den enskilt viktigaste försvars-politiska åtgärden här och nu för att bidra till långsiktig stabilitet i vårt närområde.

Natomedlemskap är en tredje fråga som försvarspolitikerna måste ha modet att föra in i diskussionen om förmågor och ekonomi. Alla talar varmt om nordiskt försvarssamarbete, men för att det ska bli mer än en tumme krävs att alla de nordiska länderna är med i Nato. Det skulle dessutom möjliggöra en nordisk arbetsfördelning.

Det är viktigt att Natofrågan – som centerpartisterna Kerstin Lundgren och Staffan Danielsson efterlyser på Brännpunkt (16/5) – blir en uppgift för beredningen. Synd att de båda ägnar sig åt att hålla myten om den svenska alliansfriheten vid liv.

Det behövs ett omtag i försvarspolitiken. En god början är att Fredrik Reinfeldt faktiskt gör detsamma som de andra nordiska och baltiska stats- och regeringscheferna – och lyfter med regeringsplanet för att delta i Natos toppmöte i Chicago.

Men det är bara början.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X