Annons

Nicklas Berild Lundblad: Nationalstaten bygger murar i cyberrymden

Internet var till en början en libertarians dröm om total frihet, men har i stället utvecklats till en av nationalstaten kontrollerad plats. Diktaturer har med den nya teknikens hjälp dessutom lyckats stärka sin ställning. Men slaget om nätherraväldet är ännu inte avgjort.

Publicerad

Internet hyllades länge av libertarianer som ett frihetens universalmedel som skulle lösa upp diktaturer, fräta sönder nationalstaten och skapa en skön ny värld bortom den förtryckande staten. John Perry Barlows omåttligt pompösa, men samtidigt oerhört hoppfulla, självständighetsförklaring för internet är läroboksexemplet i dag. Barlow inledde sin text med orden: ”Regeringar i den Industrialiserade Världen, ni trötta jättar av kött och stål, jag kommer från Cyberrymden - Medvetandets nya hem. På framtidens vägnar ber jag er som tillhör det förflutna att lämna oss i fred. Ni är inte välkomna här. Ni har ingen överhöghet där vi samlas.” (”A declaration of the independence of cyberspace”, 1996.)

Inledningsvis var det många som instämde i Barlows beskrivning. David Post, en framstående jurist, föreslog till exempel en egen jurisdiktion för nätet och flera andra förklarade att nationalstaten nu förlorat sin makt helt över individen. Tanken bakom denna sista prognos var att nationalstaten var beroende av sin tvångsmakt och att det skulle vara svårt eller omöjligt att utöva denna på nätet. Barlow, igen: ”Ni har ingen moralisk rätt att styra över oss och ni saknar tvångsmedel som vi har någon egentlig anledning att frukta. /.../ Våra identiteter är inte kopplade till kroppar, så till skillnad från er kan vi inte uppnå ordning med fysiskt tvång.”

Annons
Annons
Annons
Annons