X
Annons
X

”Folkbildning var inte huvudsaken för Nationalmuseum”

KULTURDEBATT | Det var viljan att lyfta fram nationalstaten och ett borgerligt bildningsbegrepp som präglade Nationalmuseums tidiga dagar – Olsson med skägget var inte ens född, skriver Thomas Steinfeld i en replik till Kerstin Westerlund Bjurström.

Läs mer om Nya Nationalmuseum

Kerstin Westerlund Bjurström tar sig stora friheter i att tolka min artikel om Nationalmuseum, i vilken jag försöker förklara att (och hur) restaureringen tog bort historien ur denna byggnad för att förvandla den till design. Hon påstår till exempel att museet restaurerades till sin "forna glans". Jag hade däremot skrivit att byggnaden förvandlades till någonting som aldrig funnits – den "forna glansen“ består alltså i en fiktion. Jag har inte heller krävt att museet skulle behållit alla museitekniska improvisationer, som dolde den gamla strukturen. Jag har bara skrivit att själva historien borde ha förblivit synlig på något sätt (i stället för att förvandlas till någonting enbart vackert, en "fjäril“, som arkitekten Gert Wingårdh hävdade), som till exempel i form av en utställning om museets öden.

Dessutom förknippar Westerlund Bjurström museets tillkomst under 1850- och 1860-talet med folkbildningsrörelsen. Museet är däremot en ganska typisk produkt för denna tids strävan efter nationalstatens härlighet, som då alltid förknippades med ett starkt – och borgerligt – bildningsbegrepp. Med folkbildning hade denna längtan lite att göra: Olsson med skägget var inte ens född när Nationalmuseum invigdes.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X