Björn Östbring:Nationalismen är det modernas tecken

Sverigedemokraternas valframgångar har ökat samtidigt som integrationsproblemen på arbetsmarknaden blivit påtagligare. Den klassiska samhällsteoretikern Ernest Gellner och hans analys av nationalismen och nationalstaten rymmer verktyg för att förstå båda dessa samtidsfenomen.

Under strecket
Publicerad

Ernest Gellner (1925–1995) var professor i socialantropologi och utvecklade en av de mest inflytelserika teorierna om nationalismen inom samhällsvetenskapen.

Foto: IBL
Annons

Under det senaste decenniet har andelen ­utlandsfödda utan arbete stadigt ökat och idag utgör de cirka 60 procent av Sveriges ­arbetslösa. Ökat har som bekant också ­andelen väljare som röstar på ett parti med uttryckligen nationalistisk ideologi. Opinionsundersökningarna visar att stödet för Sverigedemokraterna har gått från 3 procent i riksdagsvalet 2006 till dagens ­15–20 procent. Mycket energi har naturligtvis lagts på att förklara både integrationssvårigheterna på arbetsmarknaden och Sverigedemokraternas valframgångar. Men det finns ett namn som förvånansvärt nog sällan ­dyker upp i analyserna: Ernest Gellner, en av de klassiska samhällsteoretiker som skrivit om nationalismen och ­nationalstaten. 

Enligt Gellner måste nationalismens stora genomslag under 1800- och 1900-talen förklaras med det industriella massamhällets strukturella behov. Dessa behov utgörs i första hand av ett gemensamt och standardiserat språk och generella färdigheter som gör människor anställningsbara i en ekonomi som är beroende av att arbetstagarna har förmågan att hantera information, uppfatta symboler och instruktioner, och kommunicera med främmande människor. Nationalister lurar därmed både sig själva och många av sina kritiker när de frammanar bilden av en ­uråldrig etnisk gemenskap och en historisk relation till ett visst territorium – idéer om blod och jord. Sådan retorik döljer nämligen nationalismens djupt moderna natur. 

Annons
Annons
Annons