Annons

Tatjana Brandt:Nätets offentlighet lika vild som 1700-talets

Rena lögner blandades med ett överflöd av helt korrekta bagateller, pålitliga identiteter trängdes med falska. Låter det bekant? Så såg det ut när den tryckta offentligheten tog form. Vi kan lära av 1700-talet.

Uppdaterad
Publicerad
1700-talets brittiska offentlighet var minst lika vild och oreglerad som internet. Utsnitt ur William Hogarths ”Tuppfäktningen”, 1759.
1700-talets brittiska offentlighet var minst lika vild och oreglerad som internet. Utsnitt ur William Hogarths ”Tuppfäktningen”, 1759.

Vem har inte ibland en lätt dragning åt det eskapistiska hållet? När samtidens svårigheter äter sig in i själen och de egna tankarna tvinnar sig fram som inspelad tinnitus börjar man nästan tankspritt marschera mot den blånande horisonten. Jag har på sistone med stigande passion försjunkit i brittisk 1700-talslitteratur. Jag har läst mängder av tusensidiga skrönor för att de är så oerhört fängslande och storslagna, men kanske också i ett försök att komma ifrån allt grubbel om offentlighetens förvandlingar som så starkt präglar våra samtida diskussioner om litteratur. Men risken finns att det man lämnar bakom sig hemsöker en som ett ont öde. Ju mer jag har satt persilja i öronen för att slippa tidningarnas kris, desto mer har den talat till mig ur 1700-talets verklighet. Och jag har insett att det finns viktiga saker att lära sig av den tryckta offentlighetens födelse nu när vi står på tröskeln till en ny era.

1700-talets brittiska offentlighet var minst lika vild och oreglerad som internet. Utsnitt ur William Hogarths ”Tuppfäktningen”, 1759.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons