Annons
X
Annons
X

Nätet inte farligare än andra platser

Att internet skulle vara särskilt farligt för barn är ett påstående utan vetenskaplig grund. Som vuxna behöver vi sluta oroa oss för internet, och istället finnas där för barnen, i alla delar av livet, skriver Elza Dunkels och Marcin de Kaminski.

REPLIK BARN PÅ NÄTET

Att prata om barn och internet i samma andetag tycks vara svårt. Var man än vänder sig får man höra vilken farlig plats internet är. Att internet skulle vara särskilt farligt är dock ett påstående utan vetenskaplig grund. Trots detta bekräftas det gång på gång, exempelvis av föreläsare som Christina Stielli och Sara Holm Stålhand. Det är olyckligt.

I alla ungas liv behövs vuxna. Detta faktum har inte ändrats i och med att vi börjat använda internet. Däremot behövs knappast några särskilda regler och förhållningssätt på nätet. Det exempel som författarna ger med 8-åringen som utvecklas till en kriminell 15-åring har inte mycket med nätet att göra. Den utveckling de beskriver förutsätter en frånvaro av vuxna i hennes liv och är en berättelse om ett övergivet barn, inte en berättelse om nätet. Just det gör att det blir svårtydbart var Stielli och Holm Stålhand vill komma med sin artikel.

Att barn och unga far illa på nätet händer. Givetvis är exempelvis hot, trakasserier och sexuella övergrepp såväl personliga tragedier för offren som samhälleligt oacceptabla. Men antalet nätrelaterade skräckexempel vi hör om står inte i proportion till hur det faktiskt ligger till.

Annons
X

Den skräckbild som Stielli och Holm Stålhand målar upp, och som de för övrigt tyvärr delar med olustigt många självutnämnda auktoriteter och föreläsare på området motsades senast förra veckan då två stora rapporter om ungas nätanvändning släpptes. Både Medierådets återkommande studie och EU Kids Online slutrapport målar upp en positiv bild av ungas liv på nätet. Bland annat visar det sig att mobbning fortfarande är vanligare utanför nätet än på nätet. De flesta unga långt ifrån att vara i riskzonen. Tvärtom är nätet för de allra flesta en bra plats att utvecklas på.

Däremot stämmer det som Stielli och Holm Stålhand skriver, att vuxna delvis abdikerat och saknar kontroll över barnens aktiviteter vid datorn. Detta kan bekräftas av oss och andra forskare. Att se detta som ett specifikt nätrelaterat problem vore dock en orättvis förenkling.

Istället för att oroa sig för nätet krävs att föräldrar pratar med sina barn. Om vad de gör på internet, visst, men då i
nternet är en integrerad del av barnens liv blir den frågan i sig betydligt större. Det som krävs för att bli en del av barnens vardag är tillit och nyfikenhet, inte misstänksamhet. Varje gång vi befäster rädsla, vare sig det är hos oss själva eller hos våra barn, tar vi ett steg bort från en vettig lösning på de problem som dyker upp. Istället behöver barnen känna trygghet i att de kan komma och berätta när det väl händer något som de behöver hjälp med, vare sig det är på internet eller inte. Barn som skrämts eller gjorts rädda berättar väldigt lite.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    De föräldrar som har bra kontakt med sina barn, som ägnar tid åt att se sina barn i ögonen och agera på det de ser, de föräldrarna kommer att upptäcka vad som är på gång. Det är den stora utmaningen, inte som författarna skriver att ”vara fullt insatt i vad ens egna barn gör” på nätet. Nätet är inte farligare än livet i allmänhet. Som vuxna behöver vi finnas där för alla barn, i alla delar av livet. Och sluta oroa oss särskilt för internet.

    ELZA DUNKELS

    lärare och forskare vid Umeå universitet, projektledare Net Nanny http://netnanny.wordpress.com

    MARCIN DE KAMINSKI

    doktorand vid Lunds universitet, verksam inom forskningsprojektet Cybernormer http://www.cybernormer.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X