Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Nätanonymiteten kan vara samhällsnyttig

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

OP-ED

**Mina föräldrar hade **vänner inom medierna. ”Alla i branschen” visste vem kokainkändisen på Café Opera var. Till slut gick han ut och erkände för folket att han varit dum. Han ville bespara andra artister ryktesspridningen bland vanligt folk.

Det var då. Nu går man till Flashback. Aftonbladet driver kampanj mot rätten att vara anonym på nätet. Genom ett samarbete med ”Researchgruppen”, radikala vänsterfigurer som tycks drivas av hat mot meningsmotståndare, har man kopplat konton på Flashback till verkliga personer.

Aftonbladet toppar med en skogsarbetare som författat ett stycke litteratur om Kakan Hermansson i P3 (”en frispråkig feminist och antirasist som säger vad hon tycker”). Det AB kallar mordhot visar sig vara en ihopfantiserad scen i ett dataspel ”där man med olika typer av vapen skjuter den ena irriterande programledaren efter den andra och sedan arbetar sig upp, våning efter våning, upp till översta våningen”. Där Kakan finns.

Annons
X

**I Nöjesguiden uppmanar **samma Kakan kvinnor att kastrera sina män om de tittar på porr. Hon visar foton på en Burdizzo, en tång för kastrering av handjur i lantbruket, som kniper runt pungen på en hane av arten Homo sapiens. Är hon månne näthatare? Om hon skrivit på Flashback, ja.

Kanske borde medier i den dubbelriktade kommunikationens värld undvika att investera i personligheter som bygger varumärken på att hata? Sådana finns ju gratis på nätet.

Tidigare sände medier enkelriktade budskap. Kolumnisten kunde sitta på sin piedestal och vara elak utan mothugg. På nätet kan undersåtarna publicera sig lika lätt som eliten. Skogsarbetaren uppfattade hatiska svador och reagerade. Den av AB avslöjade miljöpartisten i Landskrona var underhållande. I det offentliga ”antirasist”. I det privata rasande över en stad han tyckte sig se kollapsa under klankulturers förhållningssätt. Hyckleri?

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin erkänner bara de vanliga argumenten för anonymitet: dissidenter i totalitära regimer och visselblåsare. Dubbelprofessorn Timur Kuran (ekonomi/statskunskap samt islamologi) hävdar dock i sin allt viktigare bok ”Offentliga lögner och privata sanningar” att det finns en större samhällsnytta.

Att ljuga offentligt om sin åsikt och rodna inombords är lättare än att säga vad man tänker i det privata och rodna offentligt. Preferensförfalskning, kallar han det. Timur Kuran menar att fakta och kunskaper som underbygger obekväma åsikter också förtigs.

Den som uttrycker ”fel” åsikt jämfört med eliten drabbas av sociala sanktioner, isolering, till och med avsked. Det finns teoretiska scenarier där en hel befolkning offentligt kan stödja en lögn, men där det räcker med att en modig person ställer sig upp och yttrar den delade – men hemlighållna – sanningen, för att andra ska våga. Effekten kan bli att dominobrickorna ramlar. Järnridåns fall har tolkats på det viset.

Anonymitet på nätet lindrar problem med preferensförfalskning och gör ett samhälle mer dynamiskt.

Frågan är om informationseliten – ”alla i branschen” – egentligen vill ha en sådan dynamik?

Oscar Swartz

Annons
Annons
X
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X