Annons

Nätanonymitet ett demokratiskt värde

NÄTEXTREMISM På internet florerar både det kreativa och det destruktiva, ofta i skydd av anonymitet. Alla kan komma till tals, och det är det som utgör nätets demokratiska värde, menar Jonas Andersson och Pelle Snickars.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Är internet en ond kommunikationsform? Ja, följer man debatten efter terrorattackerna i Norge får man intrycket att delar av nätet bör förbjudas, eller åtminstone regleras så att ansvar kan utkrävas för alla knäppa påståenden. Det verkar vara nätet som gjort Anders Behring Breivik till massmördare, men vad som sällan nämns är att hans manifest har frekventa hänvisningar till lika etablerade som reaktionära brittiska kolumnister som exempelvis Melanie Phillips i Daily Mail, en tidning med publicistiskt ansvar.

Om vikten av att tillämpa en sansad publicistisk etik på internetfora och plattformar handlar Sigurd Allern och Ester Pollacks debattinlägg (SvD 2/8). Nätet är nu inte en enda plats. Snarare väldigt många, och tendensen att få vanvördiga kommentarer skiljer sig radikalt mellan olika forum. Det så kallade internettrollandet, användare som medvetet postar anonyma och provokativa inlägg, varierar avsevärt – från närmast noll på bloggar som Infontology, till måttligt på exempelvis Copyriot, då och då på svd.se, till påfallande ofta på Flashback och närmast konstant på Youtube. Som Allern och Pollack påpekar är anonymiteten i trollandet ett problem, men också den är långt ifrån entydig. Anonymitet kan ju ses som ett medborgerligt verktyg gentemot etablissemanget och en källa till meddelar- och yttrandefrihet i många diktaturer. Och givet att Google, Facebook och andra aktörer kontinuerligt samlar in personlig data en masse utgör pseudonymer också ett slags motstånd mot webbens kommunikativa kapitalism. Ändå görs försök att främja identifiering med hjälp av system som Disqus – vilka dock i regel överlistas.

Annons
Annons
Annons