Annons
X
Annons
X

Nätanonymitet ett demokratiskt värde

NÄTEXTREMISM På internet florerar både det kreativa och det destruktiva, ofta i skydd av anonymitet. Alla kan komma till tals, och det är det som utgör nätets demokratiska värde, menar Jonas Andersson och Pelle Snickars.

(uppdaterad)

Är internet en ond kommunikationsform? Ja, följer man debatten efter terrorattackerna i Norge får man intrycket att delar av nätet bör förbjudas, eller åtminstone regleras så att ansvar kan utkrävas för alla knäppa påståenden. Det verkar vara nätet som gjort Anders Behring Breivik till massmördare, men vad som sällan nämns är att hans manifest har frekventa hänvisningar till lika etablerade som reaktionära brittiska kolumnister som exempelvis Melanie Phillips i Daily Mail, en tidning med publicistiskt ansvar.

Om vikten av att tillämpa en sansad publicistisk etik på internetfora och plattformar handlar Sigurd Allern och Ester Pollacks debattinlägg (SvD 2/8). Nätet är nu inte en enda plats. Snarare väldigt många, och tendensen att få vanvördiga kommentarer skiljer sig radikalt mellan olika forum. Det så kallade internettrollandet, användare som medvetet postar anonyma och provokativa inlägg, varierar avsevärt – från närmast noll på bloggar som Infontology, till måttligt på exempelvis Copyriot, då och då på svd.se, till påfallande ofta på Flashback och närmast konstant på Youtube. Som Allern och Pollack påpekar är anonymiteten i trollandet ett problem, men också den är långt ifrån entydig. Anonymitet kan ju ses som ett medborgerligt verktyg gentemot etablissemanget och en källa till meddelar- och yttrandefrihet i många diktaturer. Och givet att Google, Facebook och andra aktörer kontinuerligt samlar in personlig data en masse utgör pseudonymer också ett slags motstånd mot webbens kommunikativa kapitalism. Ändå görs försök att främja identifiering med hjälp av system som Disqus – vilka dock i regel överlistas.

Ett generellt förbud mot anonymitet på nätet skulle därför få lika liten effekt som Ipred-lagen haft på fildelningen. Dessutom skulle en sådan reglering kväva Web n.0, en term som använts för att framhäva webbens lika användardrivna som kontinuerliga evolution. Allern och Pollack skriver om ”det förskingrade ansvaret” i nätdebatten, och efterlyser ett ökat publicistiskt ansvar. Men hur skulle det se ut i praktiken? ”Problemet är inte teknologiskt”, hävdar de – men det är precis vad det är. Om ett forum som Flashback eller Politiskt Inkorrekt frivilligt skulle införa god publicistisk sed, vad skulle då ske? Jo, tämligen omgående skulle innehållet kopieras, flytta och migrera till nya forum, under andra namn och på andra servrar, kanske i utlandet, dit samma anonyma användare skulle flockas. Det är ett fenomen som observeras gång på gång inom den illegala fildelningen. Kod bryr sig inte om publicistiskt ansvar; den utgör sin egen lag.

Annons
X

På nätet finns det enligt Allern och Pollack information ”utan synlig publicist och redaktör”. Ja, ser man på. Vi är ganska många som menar att det just är detta som konstituerar nätet som demokratisk mötesplats. Alla kan komma till tals, och nätgemenskaper håller också (i viss mån) ordning på sig själva. Några missköter sig, och webben kan vara lika cynisk som dagspressen. Men förhandsgranskning och övervakning av det fria informationsutbudet online kan aldrig vara vägen framåt. Öppenheten bör vara maximal utan påtvingade regleringar.

Jonas Andersson och Pelle Snickars

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X