X
Annons
X

Näsa för vin

På fredag gör Mikael Mölstad ­entré som SvD:s vinskribent. Sin gedigna kunskap om världens alla viner bär han med lätthet. Desto mer skrymmande är hans samlingar av alla vinkorkar han öppnat sedan 1978 liksom 30 års sparande av platta plåtburkar.

1/3

– Nej vi vinprovare blir inte berusade. Vi spottar alltid, allt, och funderar inte ens på det. Men jag skulle ändå aldrig köra bil efter en vinprovning på Systembolaget. Då känner jag mig ganska trött i huvudet, inte berusad men matt. Det är alkoholångorna och koncentrationen som gör det.

Foto: DAN HANSSON
2/3

Mikael Mölstad har en osedvanligt bra doftnäsa. Den fungerar osvikligt både för vin och för mat, och är en gudagåva i hans jobb som både vinskribent och krogtestare.

Foto: DAN HANSSON
3/3

Vinexperten Mikael Mölstads egen vinkällare är ingen specialbyggd historia med avancerad klimatanläggning. Snarare en ganska liten, före detta matkällare under källartrappan i Brommavillan.

Foto: DAN HANSSON

Vinexperten Mikael Mölstads egen vinkällare är ingen specialbyggd historia med avancerad klimatanläggning. Snarare en ganska liten, före detta matkällare under källartrappan i Brommavillan. Här finns förvisso dyrgripar som Château Latour 1988, Mouton Rothschild och Pichon Longueville Comtesse de Lalande. Men också en massa tomma flaskor. Mikael är en samlare, fast ingen stor vinsamlare. Däremot samlar han på minnen. Som en Château Rauzan-Segla 1957, en gåva från den franska familj han var inkvarterad hos under en språkresa som tonåring.

Här finns också en imponerande samling gamla korkskruvar, och korkar samlar han också på, riktigt seriöst. I princip har han sparat alla korkar från alla flaskor han har öppnat sedan 1978. Hur många det handlar om mäktar han inte räkna fram. Än så länge förvaras korkarna i lådor och plastsäckar men det finns planer på en jättelik installation, att klä en hel vägg med en plexiglasskiva och stoppa ner korksamlingen bakom den. Lite mer udda är det kanske att han även samlar på tillplattade dryckesburkar, sedan ett 30-tal år tillbaka då han hittade en Coca-cola- burk i Österrike som hade blivit överkörd ungefär tusen gånger.

En gigantisk champagneflaska, av märket Bollinger, står på golvet i vinkällaren. Den är också ett minne, från Mikaels och hans hustru Reginas gemensamma 50-årskalas. Tre stycken räckte till 100 personer. Men så rymmer dessa så kallade salmanassarflaskor hela nio liter, lika mycket som tolv ordinära champagneflaskor.

Annons
X

Mikael Mölstad har en osedvanligt bra doftnäsa. Den fungerar osvikligt både för vin och för mat, och är en gudagåva i hans jobb som både vinskribent och krogtestare. På väggen i matsalen tronar en avgjutning av näsan. Det är första pris i Årets näsa som han vann 2005, en tävling i Vin & Sprithistoriska museets regi som handlar om att på doften kunna identifiera kryddat brännvin.

Själv brukar han träna luktsinnet genom att lukta på frukter i butikshyllorna. Den vämjeligaste doft han vet är lukten av oxiderad olja, frityrolja.

– Jag har alltid reagerat på dofter och kan störas av stark parfymdoft. Men tack och lov har jag under åren också utvecklat en teknik för att stänga av doftnäsan och bara andas genom munnen. Det var bra på landet när vi hade utedass.

Hans nästa vinbok utkommer lagom till snösmältningen och är faktiskt en Vin- och doftskola, med små doftprover av sådant som färskt gräsklipp, gröna äpplen, jord och tjära.

Kan alla träna upp sitt luktsinne?

–Absolut. Genom att fundera på hur saker doftar. Både associera fritt och lära känna dofter. Att lukta på nyslaget gräs, mossa och fuktig jord, en apelsin eller en paprika. Eller bara gå omkring i stan och ta in alla dofter av olja, tjära, rök. Det är kanske inte alla förunnat att ha ett bra luktsinne, men jag vet att alla kan bli bättre.

Hur viktig är egentligen doften för att bedöma ett vin?

– Det är faktiskt det allra viktigaste för vinupplevelsen. Doften kan tala om vilken druva vinet är gjort på och vilket som är ursprunget. Medan smaken avgör kvaliteten på vinet. Det ska inte vara för mycket av syra, tanniner och alkohol utan välbalanserat och smaken ska harmoniera med doften. Många viner kan ha en fantastisk doft men smakar ingenting – och tvärtom.

–Att sticka ner näsan i glaset och sedan försöka uttrycka vad det doftar kan skapa många roliga associationer, som att häst- och gräsdofter kan påminna om en skolresa till Visingsö. Doftminnena är de starkaste vi har och kan berätta mycket om oss själva.

Vilka druvor är lättast att känna igen på doften?

– Alldeles klart de vita. Sauvignon blanc doftar ofta färskt gräs och krusbär. Riesling är gröna äpplen och även petroleum, om vinet är lite äldre. Gewurztraminer doftar rosor. Bland de röda druvorna utmärker sig cabernet sauvignon som doftar svartvinbärssaft medan pinot noir ger associationer till skogens bär – blåbär och vildhallon.

Men att prova vin ska inte vara någon frukt-, bär- och blomexercis, understryker Mikael Mölstad. Han vill bara försöka ge oss en anledning att gilla vinet.

– Jag vill inspirera folk att uppleva vin, och blir glad om de tycker det är lika roligt som jag gör. Men de behöver inte tycka som jag. Jag vill inte påtvinga läsarna en massa åsikter.

Mikael Mölstad är en ganska intuitiv person. Lite märks detta på sättet han han brygger kaffe. Det skulle inte falla honom in att mäta upp kaffet, han har inte ens ett mått.

–Oftast blir det jättebra, men jag kan inte tala om exakt varför. Samma sak är det när jag lagar mat, jag mäter aldrig något då heller. Men jag smakar och smakar och smakar. Ibland har jag otur och då blir det inte som jag vill, men oftast blir det bra.

Var och en får själv avgöra vilket vin som är gott till maten. Mikael Mölstad vill inte skriva någon på näsan vilka kombinationer som är bäst. Samtidigt konstaterar han att det är just det som folk alltid frågar om. Vanligaste frågan handlar om vad man ska bjuda på till en buffé med både rostbiff och lax.

– Då säger jag: Gör en vinbuffé, ta olika flaskor vitt, rött och rosé så får gästerna själva prova. Då blir det i sig också ett samtalsämne på kalaset. Själv skulle jag dricka champagne, det går till det mesta och det är tur det. Eller rosévin, ett verkligt allroundvin. Alternativt lätta, fruktiga viner som Valpolicella, Chianti, pinot noir.

När det gäller mat och vin handlar det mer om att inspirera till att prova olika kombinationer. Det finns inget som är fel, understryker han. Utom vissa kemiska reaktioner, som exempelvis att beska förstärker beska.

– Ett vin kan å ena sidan gifta sig med maten och bli en del av upplevelsen men det kan också vara en accessoar eller ett komplement. Precis på samma sätt som man har svartvinbärsgelé till kött kan vinet vara ett smaktillbehör.

Generellt förordar han lättare, bärigare viner till mat än de ofta alldeles för stora och kompakta viner som har blivit populära i många nya vinländer. Han tycker att vi ska försöka ta oss tillbaka till viner med lägre alkoholhalt, fruktigare viner – som det var förr.

Sina egna vinrötter har Mikael Mölstad otvivelaktigt i Frankrike. Vinintresset grundlades redan hemma i Helsingborg då han hjälpte föräldrarna med serveringen under gästmiddagar. Det hände nog att enstaka vinslattar, nästan alltid franska viner som då var vanligast i Sverige, försvann efteråt när det var dags för disken.

–Jag tyckte det var ganska spännande att dofta på de olika vinerna, utan att förstå mig på det.

Men det verkliga vindopet kom under en språkresa till Toulon i södra Frankrike då han bodde hos en vinroad familj. Hos dem upplevde han en vinkultur, väsensskild från Sverige. När det sedan var dags för specialarbete i gymnasiet var ämnet givet. Vins de France hette verket, författat på franska och med en för en tonåring ganska avancerad grafisk utformning. Och intresset för form och bild förde den unge Mikael in i reklambranschen.

– Specialarbetet om franska viner var också ett uttryck för min encyklopediska lust att ställa samman saker och ting.

Så småningom, efter olika jobb som copywriter, hamnade han på 1980-talet i Schweiz som reklamchef för EF:s Europakontor.

–Flytten från Sverige var avgörande, hade inte haft en tanke på att lämna landet tidigare. Men det var ett erbjudande som inte gick att säga nej till. Två år på EF tänkte jag. Men det blev nästan fyra, och under tiden fick jag möjlighet att resa runt och ha möten i olika länder och regioner i Europa, gå på de bästa restaurangerna och dricka de bästa vinerna och lära känna deras mat- och vinkultur. Från att ha varit väldigt svensk blev jag en sann europé på kuppen.

Bertil Hults språkreseföretag förde honom också till USA:s västkust där han grundlade en kärlek till Kalifornien och dess vin. På jobbet träffade han också Regina, som då var språklärare på EF och snart blev delaktig i det som 1994 kom att bli den första upplagan av uppslagsverket En värld av vin.

–Det var nog inte många som slog mig i vinkunskap då. Jag hade redigerat alla texter, gjort alla kartorna. Om jag så hade blivit väckt mitt i natten hade jag kunnat rabbla alla appellationer i Loire.

I dag har det hunnit bli tre upplagor, både på svenska och på tyska, och med närmare 200 000 sålda exemplar får han nog anses vara den mest läste svenske vinskribenten internationellt.

Livet skulle kanske ha tagit en helt annan vändning om inte Mikael Mölstad hade mött Bengt Frithiofsson, pionjär inom svensk vinjournalistik och under många år krog- och vinskribent på Svenska Dagbladet. Det var i hans trädgård som riktlinjerna för vinlexikonet En värld av vin först drogs upp. Frithiofsson lockade även in Mölstad i krogrecenserandet. Resultatet av det blev det gemensamma projektet, krogguiden Vägarnas Bästa som 2005 slogs ihop med tidningen Gourmets 199 bord och blev White Guide, idag Sveriges ledande krogguide.

– Bengt är ju faktiskt ursprunget till det mesta jag gör och fortfarande en av mina bästa vänner.

Det är länge sedan Bengt Frithiofsson kunde gå på krogen utan att bli avslöjad, med sitt ganska uppseendeväckande skägg och mustasch. Men Mikael Mölstad har klarat sig i åtskilliga år som anonym krogtestare. Det var egentligen först när han började prata vin i Go’kväll på SVT i början av 00-talet som han blev igenkänd. Och kanske till och med lite folklig.

– Vi bokar alltid bord i ett annat namn. Från vinvärlden har jag lärt mig dofter och smaker och har stor nytta av det som krogtestare. Det handlar om harmonier även när man äter mat. Och hur man än vrider och vänder på en restaurangupplevelse så ska maten smaka gott. Precis likadant är det med vin.

Som mångårig vinskribent och vinprovare hör Mikael Mölstad till ett skrå som regelbundet bjuds in till Systembolagets vinprovningar. Alla nya viner som lanseras ska bedömas och beskrivas för tusentals vinintresserade läsare i både dagspress och specialtidningar. Han beskriver det som en koncentrationsövning.

–Alla har sina tricks. Några kan prova 20 viner i timmen, och skriver ner omdömena direkt. Vissa har hörlurar, mobiler är förbjudna, det är total koncentration. Själv skriver jag ner precis det som kommer in i huvudet efter kontakten med vinet, i ett enda flöde. Det går snabbt, jag fångar orden i flykten, minns dem bara någon tiondels sekund, som en utandning. Jag skriver för hand, än så länge, och använder mig av egna förkortningar.

Blir ni vinprovare aldrig berusade?

–Nej. Vi spottar alltid, allt, och funderar inte ens på det. Men jag skulle ändå aldrig köra bil efter en vinprovning på Systembolaget. Då känner jag mig ganska trött i huvudet, inte berusad men matt. Det är alkoholångorna och koncentrationen som gör det.

Alkohol är inget problem bland professionella vinprovare, understryker han.

–Vi har alla möjligheter att dricka hur mycket som helst, men ingen som har hållit på så länge som jag skulle klara det här jobbet utan rätt förhållande till alkohol.

Men hur kan man känna vinets smak om man inte sväljer?

– Teknik. Kunskap och erfarenhet. Man känner inte eftersmaken lika intensivt men tillräckligt mycket för att kunna bedöma vinet. De flesta av oss kända vinskribenter är ganska onördiga, har en vardaglig syn på det här med vin. Det är ju helt enkelt en bruksvara som man kan bruka eller missbruka.

Stolt vinskribent och bloggare blog.svd.se Varje vecka svd.se

Läs även

Annons
X
Annons
X

– Nej vi vinprovare blir inte berusade. Vi spottar alltid, allt, och funderar inte ens på det. Men jag skulle ändå aldrig köra bil efter en vinprovning på Systembolaget. Då känner jag mig ganska trött i huvudet, inte berusad men matt. Det är alkoholångorna och koncentrationen som gör det.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 3

Mikael Mölstad har en osedvanligt bra doftnäsa. Den fungerar osvikligt både för vin och för mat, och är en gudagåva i hans jobb som både vinskribent och krogtestare.

Foto: DAN HANSSON Bild 2 av 3

Vinexperten Mikael Mölstads egen vinkällare är ingen specialbyggd historia med avancerad klimatanläggning. Snarare en ganska liten, före detta matkällare under källartrappan i Brommavillan.

Foto: DAN HANSSON Bild 3 av 3
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X