Annons

Närmare den verklige Alexander

Under strecket
Publicerad

Arrianos Alexander den store (Anabasis Alexandri) Översättning, inledning och kommentarer: Ingemar Lagerström 344 s. Wahlström & Widstrand. Ca 290:- För en äldre generation har det stått ett särskilt skimmer kring Alexander den stores namn och person. 32 år och 8 månader gammal dog han i juni 323 f Kr i Babylon efter att under stora umbäranden ha fört sin här tillbaka från Indiens gränstrakter. Av sin far Filip hade han efter diverse stridigheter ärvt ett relativt begränsat rike, Makedonien och Grekland, men han efterlämnade ett världsrike omfattande östra delen av Medelhavsområdet, inklusive Egypten, och Asien bort till Indus, ett välde som så småningom föll samman och delades upp mellan hans generaler. Alexanders erövringar, hur de nu än skall värderas, var en förutsättning för spridandet av grekisk kultur i hela Asien. 400 år senare, i slutet av första århundradet e Kr, var grekiskan det gemensamma språket i resterna av Alexanderriket, en omständighet som inte bara underlättade utan kan sägas vara en förutsättning för kristendomens utbredning, eftersom grekisktalande missionärer med böcker och brev skrivna på grekiska hade en värld att verka i. Redan tidigare, från och med 200 f Kr, hade Alexanders insatser och förarbete undanröjt många av de hinder som annars skulle ha legat i vägen för romarrikets expansion. Den värld som vi känner i dag skulle med säkerhet aldrig ha kommit till stånd om inte Alexanders blodiga erövringar banat väg för Europas första enhetskultur, den hellenistiska kulturen.

Annons

Både ute i stora världen och här i Sverige växer för närvarande intresset för Alexander den store. Två regissörer, Baz Luhrmann och Oliver Stone, tävlar på bästa Alexandermanér om vem som först ska bli färdig med Den Stora Filmen om Alexander. I dag gör Wahlström & Widstrand en viktig kulturinsats genom att i sin klassikerserie ge ut Ingemar Lagerströms översättning från det grekiska grundspråket av Arrianos så kallade ”Anabasis Alexandri”. När Arrianos valde denna titel var det i medveten imitation av Xenofons ”Anabasis”, en 550 år tidigare berättelse (om grekers tågande i Mindre Asien) som för Arrianos framstod som ett verk värt att likna och efterhärma. Arrianos skildring av Alexandertåget tillkom i mitten av 100-talet e Kr. Den är inte ett verk av en stor ande utan får snarare betraktas som en ren kompilation, men eftersom vi inte har kvar Arrianos källor får vi vara tacksamma för hans insats. Bara några generationer efter Arrianos lämnade de författare som ville skriva om Alexander den historiska verklighetens fasta mark och flyttade upp i sagans värld. Dessa romanliknande texter finns kvar och det är de som kommit att fascinera oss européer framför allt under den kristna medeltiden. De helt ohistoriska eller om man så vill mytiska partierna i denna så kallade Alexander-roman framstår för oss i dag som de intressantaste. Här reser Alexander bland annat till den eviga nattens land och hittar närapå livets vatten. Detta nämner dock inte Lagerström i sin inledning. Vissa berättelser hos Arrianos själv har dock redan mytiska dimensioner men framställs av honom som historiska. Detta gäller till exempel berättelsen om den gordiska knuten. Här ger Arrianos två versioner om hur Alexander löste uppgiften att lösgöra oket från vagnens tistelstång - med ett svärdshugg eller genom utdragande av en sprint - och tilllägger (s 102): ”Hur Alexander gick tillväga med denna knut kan jag inte säga med säkerhet”.

Annons
Annons
Annons