X
Annons
X
Recension

Om själ och kropp Närmar sig den romantiska komedin – med mer blod

"Om själ och kropp" är en udda, bitvis vacker kärlekshistoria som vann Guldbjörnen i Berlin tidigare i år.

Alexandra Borbély som Maria.
Alexandra Borbély som Maria. Foto: Folkets Bio

Filmvärlden och i synnerhet festivalfilmen återkommer allt oftare till djurriket, som symbol förstås men också genom verklig förvandling. Mot bakgrund av samhällets primitiva krafter spåras ett utanförskap bortom det civiliserade, mot något föregivet renare. Udda blir det helt säkert, originellt ibland, kanske också vackert. I ungerska "Om själ och kropp" – veteranen Ildikós Enyedis första film på 18 år vann Berlins Guldbjörn tidigare i år – sker däremot inga metamorfoser. Filmen nöjer sig med en allegori i drömmen, där en man och en kvinna förenas som två svältfödda klövdjur.

Om dagarna arbetar Endre och Maria på samma slakteri, han som finansdirektör högt i rang, hon som nytillträdd kvalitetsinspektör med hög moral, båda med drag av Aki Kaurismäkis alienerade Helsingfors-varelser. I samband med en internutredning, som innefattar både polis och psykolog, uppdagas det att Endre och Maria varje natt deltar i samma dröm. I vinterlandskap tar de formen av två hjortar på jakt efter föda, kanske ett litet löv att äta, begravt under snön.

Alexandra Borbély som Maria.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 2

Endre och Maria deltar i samma dröm, som två hjortar på jakt efter föda.

Foto: Folkets Bio Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X