Annons

Maria Ludvigsson:Narkomanens människovärde

Under strecket
Publicerad

Man ser att hon är heroinist där hon kommer med sin pappersmugg genom tunnelbanevagnen. De flesta ser förbi, man vill inte konfronteras med faslighet sådär utan filter. Men upplyft av ett möte i en kyrka nyss, möter jag hennes blick som är lite suddig men mjuk, lägger några slantar i hennes mugg och säger Gud välsigne dig. (Det är både det enda och det mesta jag kan göra.) Hon stannar och ser mig, rör vid min axel och säger ”Tack! Gud välsigne dig”.

Det var inte jag som gav något till henne, det var hon som gav mig. Hennes önskan om mitt väl berörde och följde mig länge. Jag minns henne. Aldrig förut hade jag sett på missbrukare så som hon fick mig att se henne. En jämlike, och i välvilja överlägsen.

Annons
Annons
Annons