X
Annons
X

Fredrik Meiton: När väst valde olja framför iransk demokrati

Nog var det något skumt med James Lockridge. Under brinnande tumult dök han upp i den iranska huvudstaden. Det var sommar, 1953. Oftast sågs han på tennisplanen eller i en solstol vid poolkanten med en Johnnie Walker i handen. Men då och då, när nyfikna ögon var riktade åt andra håll, försvann han hastigt ut i Teherans vimmel. Och så var det hans märkliga beteende på tennisplanen: varje gång han förlorade en poäng undslapp han sig ett ilsket: "Oh, Roosevelt!"

Mystiken blev inte alltför långvarig. Men när svaret kom, på dagen en månad efter hans ankomst, var det redan för sent. Den 19 augusti 1953 hade Irans första sant demokratiska regering störtats och premiärministern ställts inför rätta. Shahen, återkommen från en klumpigt maskerad exil i Rom, var åter säker på tronen. The Anglo-Iranian Oil Company följde honom hack i häl ur landsflykten. Efter två torra år flöt Irans olja åter i deras pipelines. Ordningen var återställd, Irans demokratisering prisgiven åt det svarta guldet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X