X
Annons
X

Allan Kastrup: När USA såg "Sweden” som ett "Eden”

Läs mer om Streckare från 100 år

Relationerna mellan USA och Sverige har varierat avsevärt i vårt sekel, från en bottennivå efter första världskriget via trettiotalets smekmånad fram till senare årtiondens opinionsväxlingar. De skildras i denna och en följande artikel av en expert på området, i många år chef för Svenskamerikanska Nyhetsbyrån.

Reklamaffisch från Stockholmsutställningen 1930. Intresset för svensk konstindustri och heminredning låg genom hela 1930-talet på en hög nivå i USA.
Reklamaffisch från Stockholmsutställningen 1930. Intresset för svensk konstindustri och heminredning låg genom hela 1930-talet på en hög nivå i USA. Foto: IBL

Mot slutet av första världskriget stod Sverige lågt i kurs i Amerika. Neutralitetspolitiken hade, eller hade i varje fall haft drag som i amerikanska ögon verkat anstötliga. Några månader efter Amerikas inträde i kriget våren 1917 utbröt den s.k. Luxburgaffären, som rörde sig om tyskt missbruk av svenska diplomatiska kabelkanaler från Argentina till Europa. T.o.m. bland svenskamerikanerna blev det en kraftig reaktion, ehuru många blev ledsna snarare än arga.

De svenska delegater som i Washington försökte utverka import till Sverige av vitala livsmedel blev mycket bekymrade, inte minst över okunnigheten om svenska förhållanden, och när de i Stockholm redogjorde för sina erfarenheter skräddes inte orden. Bland de praktiska slutsatser som drogs var bildandet 1919 av Sverige-Amerika Stiftelsen och två år senare av Stiftelsen Svenskamerikanska Nyhetsbyrån. Dennas viktigaste uppgift var att i Amerika bedriva upplysningsverksamhet om Sverige, till en början främst genom förmedling av nyheter, artiklar och bilder. Den finansierades huvudsakligen från privat håll, men den förste ordföranden i styrelsen i Stockholm var förre statsministern Hjalmar Branting.

En markant förbättring av stämningen i Amerika kunde förutses när kriget var över, men den blev snart starkare än t.o.m. optimisterna väntat. En del av förklaringen låg säkert i den amerikanska reaktionen mot kriget och mot den fred som följde. Psykologiskt var det traditionellt isolationistiska Amerika inte färdigrustat våren 1917, och så mycket våldsammare blev anspänningen, som ofta slog över i en nästan hysterisk nationalism. När sedan freden och utvecklingen i Europa de första krigsåren kom många att undra om det hela varit värt mödan, blev även avkopplingen drastisk. Man ville om möjligt glömma kriget, och man var närmast tacksam för att det fanns en och annan oas som stormen skonat.

Annons
X

Redan efter några år hade solen åter börjat lysa över förbindelserna mellan Sverige och Amerika. Göteborgsutställningen sommaren 1923 kan nämnas som exempel. Vid denna ägnades särskild uppmärksamhet åt kontakterna över Atlanten, och det framgick bl.a. att publiciteten om Sverige i amerikansk press redan hunnit växa avsevärt, både kvantitativt och kvalitativt. I behandlingen av Sverige i amerikansk press vid denna tid fanns mycket av upptäckarglädje, som om man sagt sig att "detta är när allt kommer omkring ett bra land, låt oss få veta mera därom".

Till en "Amerikavecka" under högsommaren kom en officiell amerikansk hälsning i form av en kryssare med sjökrigsskolans kadetter som i sista stund omdirigerats från Medelhavet till Göteborg. En ström av svenskamerikaner bidrog till den varma stämningen. Minnesota hade sänt en delegation som leddes av bankdirektör Edgar L. Mattson, son till en av de mest kända svenska pionjärerna i Mellanvästern, överste Hans Mattson, född i trakten av Kristianstad. Chicagosvenskarnas talan fördes av den på svenska och engelska lika vältalige kongressmannen Carl R. Chindblom, äldst i en syskonskara på elva, vilkas föräldrar 1870 emigrerat från Åsbo socken i Östergötland.

Allt flera svenskar och svenskättlingar hade vunnit framgång i Amerika, och deras anseende och verksamhet bidrog till uppblomstringen i förbindelserna över Atlanten. Både det svenska och det svenskamerikanska namnet fick ny glans genom stockholmspojken Erik Nelsons flygning jorden runt 1926 och, framför allt, Charles Lindberghs soloflygning över Atlanten 1927.

Stor betydelse för stämningen och för den fortsatta utvecklingen hade också den två månaders goodwill- och studieresa genom Amerika som dåvarande kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise företog sommaren 1926. Alltifrån början fick gästerna höra många vackra ord om Sverige och svenskarna.

När kronprinsen förlänades ett hedersdoktorat vid Yaleuniversitetet i New Haven, hyllades han och hans land i ett högtidstal av en bekant litteraturprofessor, William L. Phelps, som fastslog att "ingen nation står i våra dagar högre i civilisation än Sverige". Vid det laget var ett sådant uttalande knappast längre ägnat att väcka förvåning, men bland åhörarna fanns nog en och annan som såg ett samband med Phelps pacifistiska förflutna.

Åtminstone delvis som resultat av kronprinsens överläggningar i New York öppnade Metropolitan Museum of Art i början av 1927 sina portar för en stor utställning av svensk konstindustri, från glas och keramik till vävnader och möbler, och därmed började en ny era i kulturförbindelserna Sverige–USA. Sveriges anseende som föregångsland inom formgivningen hade grundlagts genom sensationella framgångar vid Parisutställningen 1925, och samma år hade den första stora tidskriftsartikeln om svensk konstindustri, främst den "vackrare vardagsvaran" men också de mera festpräglade produkterna, publicerats i Amerika. Utställningen i Metropolitan Museum, som väckte stor uppmärksamhet i pressen, gick sedan till Detroit och Chicago.

Nästa betydande etapp på den konstindustriella linjen var Stockholmsutställningen 1930, i Amerika mera omskriven än flertalet expositioner i Europa. Ingen av de många konst-, arkitektur- och heminredningstidskrifterna försummade den, och i dagspressen var helsidor vanliga, särskilt i öststaterna. Några artiklar i St. Louis Post-Dispatch hade skrivits av en ung medarbetare, Marquis W. Childs, vars intresse för Sverige lär ha väckts vid ett besök i en konstindustributik i Chicago. Utställningen som sådan fick visserligen inte bara lovord: här och var tyckte man att den gick för långt i sin funktionalism. Men pressens intresse för svensk konstindustri och heminredning låg genom hela 1930-talet på en hög nivå. Åtskilliga hotell, bl.a. det nya Waldorf Astoria i New York, inredde sviter i vad som ansågs vara modern svensk stil.

Denna artikel var införd i SvD den 26 oktober 1977.

Bland svenskar som intresserat sig för press- och kulturförbindelser med Amerika har det varit en vanlig föreställning att första hälften av 1930-talet var rätt ointressant medan andra hälften blev så mycket händelserikare. I själva verket var hela decenniet nog så givande. Redan i början av 1932 anslog en betrodd medarbetare i Christian Science Monitor en ny ton när han skrev en serie artiklar med temarubriken "Halfway to Utopia: In Sweden". Ungefär samtidigt kom Kreugerkraschen, men uppståndelsen kring den blev kortvarig. Bland många kända författare och journalister som reste till Sverige 1932 eller 1933 var teaterproducenten Russel Crouse, som var övertygad om att "man inte kunde finna ett bättre land", och humoristen Will Rogers, vid den tiden "populärast av alla amerikaner", som telegraferade till pressen hemma att den svenska gästfriheten inte gav honom en chans att vare sig läsa eller skriva. Han hann dock med en kort kommentar om den tennisspelande kungen, som under 1930-talet var ett av den amerikanska pressens populäraste bildmotiv.

Sensommaren 1933 hördes i dagspressen ett nytt tema som skulle bli allt starkare: Sverige hade börjat resa sig ur depressionen, tecknen på återhämtning blev allt flera. På senhösten presenterade den ansedda Harper's Magazine en artikel av Marquis Childs med titeln "Sweden: Where Capitalism is Controlled", som också utkom som småskrift. Den gav i sin tur eko i dagspressen, och det blev flera studie- och reportageresor till Sverige i avsikt att utröna vad regeringen hade för konster för sig i kampen mot depressionen. De som skrev om Sverige i större skala var i allmänhet inte av svensk härstamning. Till undantagen hörde förre ministern i Polen och Finland, Alfred J. Pearson, född i Landskrona, som i uppmärksammade artiklar i New York Herald Tribune hösten 1934 redogjorde för finesserna i den svenska blandekonomin.

Våren 1934 utkom vad som kallats den första moderna boken om Sverige i Amerika: "Sweden: The Land and the People" av Agnes Rothery, och de många recensionerna av boken försågs med rubriker som "Sweden Must Be Eden" eller "The Garden of Sweden".

Även president Franklin D. Roosevelt bidrog till att popularisera Sverige. När han en försommardag 1934 vid en ceremoni i Vita huset överlämnade arkitektinstitutets främsta utmärkelse till Ragnar Östberg, Stadshusets skapare, sade han sig vara "den ende av Förenta staternas presidenter med svenskt blod i ådrorna". Vid utnämning av nytt sändebud i Stockholm, då han måste ha varit på överdådigt humör, yttrade han att "Sverige som helhet ligger 200 år före det mesta av Europa".

Den svenskamerikanska pressen underlät inte att kommentera opinionsutvecklingen. I november 1934 sades i Nordstjernan i New York att numera tycks man i USA "tävla om att sjunga Sveriges och svenskarnas lov… Det har t.o.m. gått därhän att det är ett påkostande arbete att följa med allt det vackra som skrivs". I Svenska Amerikanska Posten i Minneapolis hette det att "Sverige har en bättre press än något annat land" och att "det är därför kanske inte så underligt att svenskamerikanerna vaknat upp och börjat 'hålla på’ sin svenska härkomst". I svenska radion yttrade en i förbindelserna mellan Amerika och Sverige, mycket aktiv svenskamerikan, dr Julius Lincoln: "Den amerikanska pressen har just nu så mycket gott att säga om Sverige att vi riktigt sträckt på oss och låtit världen veta att det är vår stamort. Man har prisat kungahuset, regeringen, landets ekonomi, sjukvården, pensionssystemet, industrierna och den allmänna välmågan."

Just mångsidigheten i den amerikanska publiciteten om Sverige hör till det som vid en återblick frapperar. Det skrevs rätt mycket om gamla seder och bruk, nationaldräkter, smörgåsbord etc., men betydligt mera om den moderna utvecklingen, inklusive bostadspolitiken med de "billiga bostäderna", och t.o.m. aktuell litteratur. Vintern 1935 ägnade en av de stora tidningarna i Detroit hela sex gånger sin söndagsbilagas förstasida åt Sverige vars historia, fornminnen och andra turistattraktioner på ett dramatiskt sätt vävdes samman med den moderna utvecklingen.

1935 höll Marquis Childs, alltjämt medarbetare i St. Louis Post-Dispatch, på att avsluta en bok som delvis var en produkt av den svenska högkonjunkturen i Amerika men också skulle ge ny och kraftig näring åt denna. Effekterna av boken, som handlade om den svenska "medelvägen", har ofta överdrivits i svensk press. Det har rentav sagts att Sverige tidigare var "mest känt som ett land med björnar, lappar och midnattssol", men att det tack vare Childs "plötsligt blev ett mönsterland för USA". Det har också skrivits att "nio svenskamerikaner av tio var arga republikaner" och därför inte gillade boken. Det sista är nästan lika långt uppåt väggarna som det första. I fråga om betydelse och återverkningar väger boken om "medelvägen" likväl tyngre än något annat i Amerika utgivet arbete om Sverige. Mera därom i en följande artikel.

Laddar…
Annons
X
Annons
X

Reklamaffisch från Stockholmsutställningen 1930. Intresset för svensk konstindustri och heminredning låg genom hela 1930-talet på en hög nivå i USA.

Foto: IBL Bild 1 av 2

Denna artikel var införd i SvD den 26 oktober 1977.

Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X