Annons

Marie Demker: När svensken gjorde uppror

Antologin ”Politik underifrån. Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal” visar hur gatans uppror gått från att handla om rösträtt till ideologiska frågor – och hur strängare insatser från polisen snarare trappat upp än stävjat våldsamma protester.

Publicerad
En demonstrant bränner en flagga under kravallerna i Göteborg 2001.
En demonstrant bränner en flagga under kravallerna i Göteborg 2001. Foto: Anders Wiklund / TT

Mycket tidigt i min akademiska karriär drogs jag in i en verbal strid om politiska konfrontationer i svensk politisk historia. Min gamle handledare, framlidne statsvetarprofessorn Bo Särlvik hävdade med emfas att svensk politik gick in i en stabil period redan på 1920-talet, att grunden redan då lades till vad som skulle bli den svenska modellen med kompromisser och arbetsfred. Mot honom stod ett flertal yngre forskare – ofta med rötter i sociologi och ekonomisk historia – som bestämt hävdade att det istället var kohandeln i riksdagen 1933 som var avgörande, fram tills dess hade svensk politisk utveckling präglats av utomparlamentariska aktioner som strejker, uppror och demonstrationer snarare än av långsiktiga reformer och parlamentariskt arbete.

En demonstrant bränner en flagga under kravallerna i Göteborg 2001.

Foto: Anders Wiklund / TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons