Krönika

Tove Lifvendahl:När statens policyfabrik tänker högt

Tove Lifvendahl
Hur man tar reda på om någon är en häxa. Scen ur ”Monty Python and the Holy Grail”.
Hur man tar reda på om någon är en häxa. Scen ur ”Monty Python and the Holy Grail”. Foto: Mary Evans Picture/TT

Den statliga policyproducenten Delmi torgför studier där alla handlingar och aktörer flyter som häxor.

Under strecket
Publicerad
Annons

Scenen är fattig medeltid. En skara exalterade män av låg börd har tagit fast en kvinna. Under ropen ”Hon är en häxa!” förs hon fram till en riddare. ”Vi har hittat en häxa! Får vi bränna henne?” Riddaren frågar hur de kan veta att hon är en häxa. ”Hon ser ut som en!” säger de. Hon förs fram för beskådan, och invänder: ”Jag är ingen häxa!”. Riddaren genmäler: ”Men du är klädd som en?”. Hon svarar: ”De klädde mig så här! Och det här är inte min näsa, den är falsk.” Riddaren lyfter på den skrumpna moroten som är fäst med ett snöre runt huvudet på kvinnan och vänder sig sedan till bönderna. ”Tja, vi gjorde näsan… och hatten… men hon är en häxa!”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons