Annons

Peter K Andersson:När slutade clownerna att vara roliga?

200 år av clownerier: Joseph Grimaldi som Joey respektive Joaquin Phoenix som Jokern.
200 år av clownerier: Joseph Grimaldi som Joey respektive Joaquin Phoenix som Jokern. Foto: SF Studios/Warner Bros 

I vår cyniska tid verkar vi inte okritiskt kunna godta en lustigkurre som skojar med oss utan att visa sin mörkare sida. Misstänksamhet gentemot clownens leende går tillbaka den moderna clownens födelse i början av 1800-talet.

Publicerad

I morgon har en ny film om Batmanskurken Jokern världspremiär, även på svenska biografer. Sedan Heath Ledgers postumt Oscarsbelönade tolkning av rollen som en särskilt obehaglig och sinnessjuk clown i Batmanfilmen ”The dark knight” 2008 tycks intresset för denna figur ha ökat avsevärt. Både på gott och ont. Vid premiären i en liten stad i Colorado 2012 av uppföljaren ”The dark knight rises” – där Jokern dock inte figurerar – sköt 24-årige James Holmes vilt omkring sig i biosalongen. Tolv personer dog och 58 skadades. Holmes hade färgat håret rött och kallade sig före attacken för ”The Joker”. Händelsen har lett till oro inför premiären av den nya filmen, och både FBI och polisdepartement i flera delar av USA har höjt sin beredskap efter att ha tagit del av ”illavarslande rykten” på darknet.

Vår tids populärkultur tycks fascinerad av idén om den onda clownen. Förutom Jokern har Stephen Kings onda demon i skepnad av clownen Pennywise fått förnyad aktualitet genom de omåttligt framgångsrika nya filmatiseringarna av hans roman ”Det”. Den onda clownen har blivit till en etablerad stereotyp, men samtidigt som onda clowner har förekommit i filmer och tecknade serier sedan lång tid har verkligheten också försett oss med sin beskärda del. Flera minns säkert hösten 2016, då ett antal så kallade ”clownattacker” rapporterades i ett flertal länder. 

Clownen Pennywise i filmatiseringen av Stephen Kings ”Det”.

Foto: Warner Bros Bild 1 av 2

Jean-Gaspard Deburau som Pierrot.

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons