X
Annons
X

Kristoffer Leandoer: När skrivandet liknar terrorism

Lycka, det vill säga lite död." Det finns inte så många tänkbara upphovsmän till detta drastiska destillat av tjugonde århundradets tankar och erfarenheter kring dödsdrift och människans innersta begär: jag tror inte det kommer som en överraskning att det rör sig om Marguerite Duras.

Den minst sagt kärva definitionen ges i lägenheten på Rue Saint-Benoît i Paris, dit hon flyttat 1942, mitt under ockupationen. Nu är det november 1994 och hon förbereder sig inför att dö på det enda sätt hon kan, nämligen genom att påbörja en ny bok, detta trots att hon inte längre kan skriva, och bara orkar diktera kortare stunder. Tillkomsten av "Det är allt" är helt beroende av livskamraten Yann Andréa som sekreterare, redaktör och interlokutör, vilket är inte så unikt: i själva verket utgör intervjuböckerna en egen underavdelning i författarskapet, påpekar utgivaren Gilles Philippe i företalet till Pléiadeutgåvan av Duras samlade skrifter. Lika hårdnackat som hon försvarade sitt oberoende mot förläggare, lika beredvillig var hon i andra sammanhang att avstå det och experimentera med nya samarbetsformer: film, teater, samtalsböcker.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X