Annons
X
Annons
X

Sanna Rayman: När samtal tystas av våld, hot och skräck

Vem vågar ens bjuda in Lars Vilks till panelsamtal?
Vem vågar ens bjuda in Lars Vilks till panelsamtal? Foto: TT

Attacken som av allt att döma krävde två oskyldiga liv samt skadade flera poliser i lördags inträffade vid ett panelsamtal på kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn, där bland andra Lars Vilks deltog. Senare inträffade ännu en vid synagogan i Köpenhamn och även om danska polisen ännu inte givit definitivt besked så framstår kopplingen som tämligen uppenbar. De båda dåden speglar onekligen händelserna i Paris för någon månad sedan.

Mötet gick under rubriken ”Kunst, blasfemi og ytringsfrihed” och i en gastkramande ljudupptagning från samtalet (som kan höras hos BBC) får man en aning om förloppet. En kvinnoröst hörs lägga ut texten. Hon är mitt uppe i ett resonemang kring risken för självcensur och tystnadskultur när samtalet plötsligt avbryts av en mängd skott. Diskussion och argumentation ersätts i ett slag av tumult och oro. Man hör hur stressen, rädslan, flykten plötsligt intar rummet. Ljudspåret är kort och föga informativt. Vi får inte veta mer om hur, vem, vilka. Ändå illustrerar det med förfärande tydlighet dessa händelser som jagar oss, oavsett om det är i Paris, Köpenhamn eller någon annanstans. Ett samtal som abrupt stryps av våld.

**Samma sak hände 2010, **när en föreläsning med Lars Vilks urartade under tumulartade former i Uppsala. Våldet då var aldrig skarpt, men riskerna understryks förstås även när det stannar vid handgemäng. Ibland krävs inte ens det.

Annons
X

Hösten 2007 satt jag och lyssnade på ett seminarium i Berwaldhallen. I panelen fanns bland andra Lars Vilks, representanter för Humanisterna samt iranska kvinnor från föreningen för ex-muslimer. Samtalet rörde sig kring yttrandefrihet, islamism, förtryck, sekularitet etcetera.

När nästan två intressanta timmar hade förflutit blev det tid för frågor från publiken. Då marscherar en grupp män, 5–10 stycken in och placerar ut sig i stolsraderna i publiken. De står bistra och allvarsamma och stirrar på panelen. En av dem får mikrofonen. Han inbjuder Sverige till islam och förklarar att han som sann muslim älskar Allah och Muhammed mer än sina föräldrar, barn och liv. Därefter vänder han sig till Lars Vilks och förklarar att han hoppas att ”ditt öde ska bli en lärdom för andra”. Ödets art förblir outtalat, men det är ingen som tvivlar på vad han menar.

Männen väntar inte på svar, vilket väl är följdriktigt då de heller inte hade några frågor att ställa till panelen. Syftet med uppvisningen var förstås inte dialog, bara att markera och skrämma. Det lyckades, stämningen var obehaglig och skräckslagen, trots att säkerhetskontrollen utanför varit omfattande.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Även i Köpenhamn fanns det poliser utanför, därav de många skadade poliserna. Samma gäller för tidningen Charlie Hebdo. Att stå post till skydd för yttrandefriheten är inte bara en symbolisk handling, utan ett faktiskt risktagande för den som tilldelas uppdraget.

    Men säkerhetstänkandet hjälper inte när terrorn väljer att göra också vakter och poliser till legitima mål. Och även om vi säger att vi inte ska låta oss påverkas eller skrämmas till tystnad så är det förstås allt mindre troligt att arrangemang om dessa ämnen och med dessa deltagare ens planeras. Riskerna är för stora, i balansräkningen blir yttrandefriheten helt enkelt en minuspost. Sådär ser självcensuren ut i praktiken. I detta avseende har våldsverkarna redan tvingat oss att tulla på många av de viktiga liberala värden vi håller högt.

    Det sker inte bara genom att yttrandefriheten hamnar på undantag. Värt att notera är även att den danska polisen hittills verkar ha haft enorm nytta av övervakningskameror i sin kartläggning av förövarens flykt genom Köpenhamn. Även här är det svårt att säga annat än att också vår mycket högt värderade integritet hamnar på minus i kalkylerna när den ställs mot denna hänsynslösa fiende.

    Ordet fiende är det enda rimliga att använda på den som tvingar oss att kompromissa med centrala värden som yttrandefrihet och integritet. De är våra fiender. De ber inte om vår förståelse, de söker inte dialog. Endast underkastelse duger.

    Vi som inte vill underkasta oss må ha våra meningskiljaktigheter om vilken gud som är bäst och vilket parti som är bäst på att styra landet, men vår hållning gentemot denna fiende måste vara gemensam och resolut.

    Annons

    Vem vågar ens bjuda in Lars Vilks till panelsamtal?

    Foto: TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X