Henrik Sahl Johansson:När romanerna blev litterära dokumentärer

P O Enquists ”Legionärerna” från 1968 är en av de dokumentärromaner som Anna Jungstrand behandlar i sin nya bok ”Det dokumentära och litteraturen”.
P O Enquists ”Legionärerna” från 1968 är en av de dokumentärromaner som Anna Jungstrand behandlar i sin nya bok ”Det dokumentära och litteraturen”. Foto: Henrik Montgomery

1960-talets genombrott för dokumentärromanen innebar en tydlig brytpunkt i svensk litteratur – författaren för ett dubbelt samtal, med sin omvärld och med läsaren. Henrik Sahl Johansson läser en ny bok med intelligenta och tankfulla perspektiv.

Publicerad
Annons

När den svenska dokumentärromanen fick sitt stora genombrott i slutet av 1960-talet skedde det med en för litterära händelser ovanlig samtidighet. Inom loppet av några år publicerades flera böcker som på ett radikalt sätt gav sig i kast med dåtidens sociala och politiska uppvaknande: P O Enquist behandlade i ”Legionärerna” baltutlämningen under andra världskriget, Birgitta Stenberg skrev utifrån sitt eget perspektiv om drogrusens värld i ”Rapport” och Sven Delblanc registrerade på nära håll de amerikanska studentupprorens framväxt i ”Åsnebrygga”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons